- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
48

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48
och kände, utan att någonting’ kunde gifva honom
någon antydning derom, att klockan strax skulle
slå ett, att han vaknat just i rättan tid, för alt
sammanträffa med det andra hland de budskap,
hvilka genom Jakob Marleys förmedling skulle
blifva afsända till honom. Han frös och kultra-
de rätt obehagligt, under det han sökte gissa sig
till, från hvilken sida den nya anden skulle draga
undan sängomhängena ; men icke desto mindre
drog han sjelf undan dem rundtomkring sängen,
lade sig derefter ned på denna och- höll sig på
allt sätt vaken, ty han ville icke hli öfverraskad
och skrämd, utan sjelf genast tilltala anden.
Han var förberedd på nästan hvad som helst,
men ingalunda på — ingenting; och när klockan
slog ett, utan att någon skepnad visade sig, föll
lian in i en häftig darrning. Fem minuter, tio
minuter, en hel fjerdedels timma gingn förbi, ock
ännu hördes ingenting af. Under hela tiden låg
han på sin säng, kärnan och medelpunkten för
ett rödt ljussken, som strömmade öfver honom,
just när klockan slog. Ehuru detta var blott elt
sken, föreföll det honom vida hemskare än ett
helt dussin andar, ty han var icke i stånd att ut-
grunda, hvad det kunde betyda, och fruktade till
och med stundom, att han vore hufvudpersoncn i
en interessant sjelfförbrännings-casus, utan att kan
sjelf visste det , hvilket likväl åtmjnstone skulle
varit ett slags tröst för honom. Andtligen kom
han på den tanken, —på hvilken Ni och jag skulle
kommit strax i början, enär, som man vet, just
den person, som icke befinner sig i en viss belä-
genhet. vanligtvis bäst vet, hvad som i den belä-
genheten hordt göras, — Scrooge kom, sade jag,
andtligen på den tanken, att källan, den förbor-
gade orsaken till det spökaktiga ljuset kunde fin-
nas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free