Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julaftons erfarenheter. - Välj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt sade gossen: »Ni är farfar, är ni icke det?»
Köpmannen log. »Hvarför tror du det?»
»Jo, emedan ni liknar farfar på porträttet.»
»Hvilket porträtt?»
»Kom, skall herrn få se», sade den lille och förde honom till
motsatta sidan af julgranen, där det hängde ett stort porträtt.
Han kastade en blick därpå och blef blek af rörelse.
»Hur har ni kommit öfver detta porträtt?» frågade han
skogvaktaren.
»Det är porträttet af min far», svarade denne. »En målare,
som sjuknade i vårt hem, och som vårdades af min moder, målade
detta för att därigenom visa sin tacksamhet.»
»Det är ock porträttet af min far», sade köpmannen med en
hes klang i rösten.
»Otto!» utropade skogvaktaren; »du är då icke död?» Och
han kastade sig under tårar om hans hals. »Jag tyckte att du
liknade far, strax jag såg dig. O, Gud ske lof, att vi ändtligen hafva
dig här igen! Bara mor än en gång hade fått se dig!»
Skogvaktarens hustru och barn ställde sig kring deras nye
släkting; men glädjen lade sig snart, ty köpmannen stod där med
ett förstenadt uttryck i sitt ansikte och yttrade icke ett ord.
»Otto, kan du ännu icke förlåta?» sade skogvaktaren
bedröfvad. »Förlåt allt i dag, då Gud så underligt fört oss tillsammans!
Kan du icke göra det i dag, så sker det aldrig.»
»Här är eder bildbok, se på den», ljöd det plötsligt från ett
af barnen, som kom med en stor bildbok.
»Ja, här är din gamla bildbok», sade skogvaktaren. »Du ser,
vi hafva förvarat henne väl. Hon är barnens bästa tröstarinna, då
det fattas dem något.»
Köpmannen tog sin gamla bildbok. Det var en bok, full med
inklistrade bilder, som han hade gifvit sin yngre bror den sista
julaftonen de voro tillsammans.
Han tänkte på, huru glad han den gången varit åt sin
broder, och huru han nu hade blifvit främmande för honom. Men
han såg äfven i den omsorg, hvarmed han gömt denna bok, ett
bevis på, att hans broders kärlek till honom var oförändrad. Han
bläddrade igenom den och såg, huru han på första sidan hade
skrifvit: »Eder är i dag född frälsaren.» Och under dessa ord såg han
en bild, föreställande krubban och öfver den stjärnan. Han kom
ihåg det allt så väl.
Det var som barndomens jul åter höll sitt intåg i hans hjärta
och smälte den sista återstoden af islaget därinne.
Öfverväldigad af rörelse räckte han ut armarne mot sin
broder och omfamnade honom varmt och innerligt.
Nu förstod han, att han hade ansett för förlust det, som var
en vinning. Den tända julgranen från skogvaktarens fönster hade
fört honom, den ensamme vandraren, bort från nattens mörker och
köld in i Guds och människors varma hjärtan.
Då man slutligen skulle begifva sig till sängs, sade
köpmannen till sin bror: »Gif mig bibeln med mig upp på mitt rum l»
Och däruppe läste han åter juldagsevangeliet, det gamla kända
och dock ständigt nya. Och däruppe föll han på knä och bad till
Gud, båd om förlåtelse för alla sina synder, och däruppe lofvade
han ock Gud, att han med hans hjälp hädanefter skulle begynna
ett nytt lif.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
