Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När mörkret blev ljust. Av Hj. Danielson - Psalmsången i stormen. Av Elsa Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hur är det, Samuel?
— Jo tack, det är bra. Jag är så glad i
Gud. Jag är så lycklig över hembudet.
— Du tror då, att Herren kommer
snart?
— Ja, jag har hört hans stämma kalla
mig. Och han har sagt mig, att han skall
hjälpa både dig och barnen. »Herren, min
Gud, gör mitt mörker ljust.» Ja, det är
så ljust.
Fru Lanners skulle säga något, men hon
såg, att allt redan var slut. Så stilla hade
han sonmat. Ljus, ljus över dödens dal.
— O Gud, suckade hon, din nåd är
stor.
Med ett av barnen vid sin sida böjde
hon knä. Och återigen tonade det till
henne: »Herren, min Gud, gör mitt mörker
ljust.» Och nu kände hon, att det gällde
henne. Dödsrummet var fyllt av ljus.
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>