Jul och nyår / 7. årgången. 1933-1934 / 32 (1927-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högtid i Funäsdalen. Av Jenny Holmåsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ringarens gärning också. Vilken underbar
sommarfest i detta björklövsdoftande tempel,
där lapparnas högtidsdräkter bilda
blomsterprakten i denna »örtasäng av mödrar
och mör»! Det slår en genast, att gult
saknas i lappdräkten, men detta blir inte en
brist, när solskenet flödar över det hela
så starkt och ljuvligt. Här blir sången
om »den blomstertid» det gripna hjärtats
suck vid den
kärleksrike Faderns
strålande fotapall, och
glädjetårarna komma
»likt sommarregnets
ljuva fall». Fjällens
barn kunna lyssna,
och de blygas ju
inte för sina tårar.
De sucka gärna
hörbart, och de tala om
för sin själasörjare,
vad de känna inför
förkunnelsen. »Din
far höll mig under
lagen i många år»,
berättar en annan
lappräst, att en
fjällens son sagt till
honom. »Men så kom
prinsen och kastade
kärlekens lasso på
mig, där jag lopp, vild av syndasorg. Sedan
dess har jag aldrig haft en enda sorgedag
mer.»

Så tala fjällens barn, vilt ibland, starkt
upplevat med bilder från deras farofyllda
liv på glidande skida bland branta stup.
De överdriva gärna. Deras faderlige vän
har ögat på denna deras svaghet och vet
att locka fram sanningen genom ett enkelt:
»Detta får du allt berätta en gång till.»
Då bli vissa detaljer mera tveksamt
framtagna, och tredje gången försvinna de
alldeles. Så fostras fantasihängivet folk
att tala sanning.

Även här i kyrkan blir förkunnelsen
fostrande, fjällens barn behöva det.
Somliga av dem ha väl inte så mycket av
kristendomskunskap, och vid helgerna
behöva de repetera. De komma också med
gripande noggrannhet, var gång klockorna
kalla, även om det skulle bli tre gånger
om dagen. Helger äro upplevelser för dem.

Vilken härlig syn från fjällets topp.

Denna midsommarafton gå vi direkt
från kyrkan upp på Funäsberget, som ligger
981 meter över havet. Jag skulle gärna
vilja visa den strålande synen för alla,
som tvingas att mest
vistas på slätten.
Mot norr se vi det
blinkande
Helagsmassivet 1,800
meter över havet, och
bakom oss i söder
ligger Dalafjället i
blåaktigt dis. De
kala Viglarna i väster
glöda ännu svagt,
fast solen redan gått
bakom dem, och
Sonfjället i öster liknar
ett sovande urtidsdjur,
synligt över
nästan hela
Härjedalen. Närmast
nedanför branten, vars
stup kommer en att
hisna, ligger den
blomstrande dalen
med sjön och kyrkan som en jättestor vit
fågel. Ljusnans silverband, här tre mil från
källan ganska smalt, lyser långt uppåt Flon
bland allt det dunkelgröna, och ödebygdsvägarna
slingra sig här och där gulgrå
genom dalgångarna.

Här uppe på Funäsbergets topp blåsa
så kalla vindar, att en stor stockvedsbrasa
tänts eller rättare sagt två, en för
kaffekitteln, en till värme och ögonfägnad.
Bortåt tvåhundra människor samlas så
småningom, ej blott ungdom. Den äldsta
lappgumman är över 80. Undra på, om
hon klagar en liten smula över sin rygg i
den brantaste stigningen! Vi yngre ha
all anledning att undra, huruvida vi
komma så högt att fira midsommarhelg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>