Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Far och son. En berättelse från Alperna. Av Maria Holmström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt framför sig och höll en straffpredikan,
som slutade med, att nu hade jag
sannerligen förtjänat straff.
Under bannorna stod jag kapprak och
alldeles stel med nedhängande armar och
såg oavvänt upp i fars ansikte. Tårarna
strömmade utför mina kinder, men jag
höll mig hela tiden orörlig och bara
stirrade, på far. Och medan han var som värst
ond kände jag en stor glädje fylla mitt
hjärta. Ju längre far höll på och bannade,
dess större glädje kände jag. — Varför?
Jo, jag älskade honom så outsägligt och
längtade ständigt efter att han skulle bry
sig om mig, sysselsätta sig med mig. För
mig var far alltid den främsta och mest
ofelbara av alla människor på jorden,
och om han nu inte hade lust eller tid med
mig under de bråda vardagarna, så fick
han i stället gärna bli ond och banna hur
länge och hur mycket som helst.
Den kära julen nalkades också vårt hem
på åsen. Under sommarens lopp hade far
köpt ett litet svart krucifix med en
Kristusfigur av bly, som satt fästad vid korset.
Detta hade legat väl gömt i en ask, men
nu till jul tog far fram asken och ställde
upp krucifixet på hyllan ovanför sängen.
Medan var och en i huset hade brått att
ordna för helgen, passade jag på att med
stort besvär kravla mig upp så högt, att
jag kunde peta ner krucifixet från dess
plats. Sedan kröp jag in i spiselvrån och
började att med hjälp av min kniv ta sönder
den lilla blyfiguren. Jag lossade först
alla smådelarna och därpå Kristus själv —
en sysselsättning som roade mig
obeskrivligt. Det svarta lilla korset tycktes mig
nu vara mycket vackrare än förut. I
kyrkan fanns också ett svart kors utan
någonting på, och om julen brukade
prästen tala om att det låg ett Jesusbarn i en
krubba. Således sökte jag forma bilden
till ett Jesusbarn, böjde benen krokiga
och lade armarna tvärs över bröstet, varpå
jag stoppade ner det i mors sykorg. Denna
förträffliga krubba lyckades jag placera på
hyllan, och korset gömde jag bland
kuddarna i den höga sängen.
Mor kom snart in i rummet och frågade
då varför hennes sykorg fått en sådan
underlig plats. Och far frågade om jag
visste vart det lilla krucifixet tagit vägen.
Jag kände en underlig hetta i bröstet,
och strupen snörde alldeles ihop sig. Skulle
det stanna vid bannor denna gång? Men
jag sträckte ögonblickligen på mig och
stod framför far rak som ett ljus. Han
upprepade sin fråga. Stum pekade jag
på sängen medan tårarna stego mig i
ögonen. Dock tror jag ej att jag rörde en min.
Far letade rätt på korset och såg helt
häpen ut, när han fann hur förstört det var.
— Att tänka sig, utbrast han, att inte
en gång Herren Kristus får vara i fred
för pojken! Stanna här! tillade han
hotande, varpå han gick ut.
— Spring efter och bed om förlåtelse,
menade mor; nu går han efter riset!
Men jag stod som fastvuxen vid golvet.
Fastän jag klart begrep vad som skulle
komma, kunde jag omöjligt röra mig ur
fläcken.
Mor måste sköta sina sysslor, och jag
blev snart ensam med det sönderplockade
krucifixet framför mig på bordet. Vid
minsta ljud spratt jag till. Jag hörde det
knäppa i den höga gamla väggklockan
borta i vrån, då lodet sakta sänkte sig på
sin kedja. Eljest brukade jag just aldrig
märka de där knäppningarna, möjligen om
jag vaknade någon gång i den tysta,
månljusa natten.
Nu stampade far snön av sig ute på
trappstenen — nu kommo hans steg allt
närmare. Men när han väl var inne i
kammaren, fanns jag ej längre där. Då gick
han ut i köket och frågade om någon sett
vart gossen tagit vägen.
Det blev ett sökande! Man sökte bakom
möblerna och i sängen i helgdagsrummet
och uppe på vinden. Därpå fick drängen
befallning att leta efter mig i stall och
vagnbod, i höet i ladan och i båsen hos
getter och kor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
