Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hembygdens jul. Av Werner Håkansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge, innan han kunde nå sitt mål.
Under tiden fick Elsa föra en svår kamp för
att söka hålla de löften, som hon givit
honom, och den skulle slutligen bli henne
övermäktig. Hennes far var förargad över,
att hon gick och väntade på Arvid.
— Min lilla flicka, sade han, var inte
dum och gå och vänta på honom! Kanske
du alltid får vänta förgäves! Vem vet,
om han någonsin kan få en hygglig
ställning. Och om han än får det, är det ju
inte säkert, att han då är dig trogen, då
har han kanske funnit någon annan, och
då står du där ensam till tack för att du
gått och väntat! Betänk dig, innan du
tar några sådana risker!
Men så länge det icke var någon särskild,
som fadern utsett åt henne, gick det väl
an. Men även den dagen skulle komma.
Då Elsa och fadern en gång varit ute på
resa, hade de blivit bekanta med en rik
godsägare, som genast visade sig mycket
intresserad av Elsa. Elsas far gladde sig
däråt. Det skulle kanske nu lyckas att
få Elsa att glömma Arvid. Denna hans
tanke var dock en illusion, ty det skulle
aldrig lyckas. Men efter många svåra
uppträden och strider gav Elsa med sig.
— Men du skall veta, far, att du gör
mig olycklig! Jag gifter mig icke med
honom av kärlek, ty min kärlek har Arvid,
nu och alltid! Men jag skall uppfylla din
önskan, därför att jag icke längre orkar
stå emot. Jag skall offra mig själv och
söka tjäna den man, som du vill giva mig åt.
Elsas far hade icke misstagit sig.
Godsägare Sjöberg gjorde honom den äran att
anhålla om dotterns hand. Och så blev
det ett storståtligt bröllop. Men alla
förundrade sig över bruden. Hon var så
blek, så blek och såg sorgsen och dyster
ut. Ingen kunde heller höra hennes
»ja»-svar framför altaret. Hon var tyst, endast
hennes läppar darrade, sade de.
Så fick Arvid snart nog ett brev, som
gjorde honom djupt förtvivlad.
»Min älskade Arvid», skrev Elsa,
»förlåt mig, om du kan! Min far har tvingat
mig till detta giftermål. Jag älskar dig,
men vi kunna ju nu aldrig få tillhöra
varandra. Döm mig icke alltför hårt! Jag
har kämpat för vår skull, så länge jag
förmådde. Jag hade velat tillhöra dig!
Du har mitt hjärta. Innerligt varma
hälsningar! Elsa.»
Djupt, djupt inne i hjärterummet hade
hon ett lönnfack, där hon bevarade
bilden av sin ungdoms älskade. Hon svek
ej plikten mot sin man. Hon hade låst till
med dubbla lås om sitt lönnfack. Men
innan hon hunnit så långt, hade hon
nödgats att ödmjukt tigga om hjälp hos
Honom, som kan giva kraft åt den svage.
Hon gick pliktuppfyllelsens stenlagda
allvarsfyllda väg, och omsider blev hon varse
rosorna vid vägkanten och tog tacksamt
emot av de glädjeämnen, som livet bjöd.
Det hade gått några år av ostörd
harmoni i godsägare Sjöbergs vackra hem.
Fru Elsa hade mognat under kampåren,
och hela hennes väsen utstrålade något
av den frid hon vunnit.
Nu gick hon emellertid och såg oroligt
ömsom på klockan och ömsom nedåt allén.
Det var redan en timme efter
middagstiden — varför dröjde Bernt, han som
annars brukade vara punktligheten själv.
Han hade gått ut tidigt på dagen
tillsammans med en vän för att jaga.
— Vi bli inte borta så länge, sade han.
Om några timmar äro vi tillbaka med
middagsmaten.
Nu hade hela dagen gått, och skymningen
hade fallit över senhöstdagen. Elsa hade
gjort i ordning middagen utan det
väntade tillskottet från jaktmarken. Men
ännu dröjde de båda herrarna — det hade
väl ej hänt något? Elsa blev allt oroligare.
Nu skymta ett par män nere i parken,
och hon kan ej vänta, tills de komma upp
utan skyndar dem till mötes. Det var
hennes makes vän och en av
skogvaktarna, som också deltagit i jakten. De
veta ej hur de skola börja, då Elsa med
ångest frågar efter sin man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
