Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hembygdens jul. Av Werner Håkansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han — han — ligger på
sjukstugan ———kulan gick rakt genom
hjärtat. Han halkade, då han skulle kliva över
gärdesgården. Vi hade närmast till
sjukstugan, och doktorn och syster tog hand
om honom ———
Tiden efteråt var som en mardröm —
sorgkläder — begravning — gästers
avresa — ensamhet. Elsa sörjde djupt och
uppriktigt. Det som börjat under så
olyckliga förutsättningar hade genom Guds nåd
vänts till godo, ty ——— »för dem som
älska Gud samverkar allt till det bästa».
Elsa satt en afton i sin vackra salong.
Det var ej långt till jul, och av någon
orsak hade tankarna gång på gång vandrat
på välkända vägar i hennes barndoms och
ungdoms hembygd. Minnena hemifrån
kommo så påträngande, och innan hon
rätt visste hur det gått till, hade en stark
längtan efter att än en gång få se dessa
älskade stigar och vägar fått makt över
henne, fast barndomshemmet ej längre
fanns kvar. .
Men så några dagar före jul fick hon brev
från en väninna, som bodde i närheten
av hennes hem, med inbjudan att gästa
henne över julen. Hon tvekade först och
ämnade icke resa, men snart förstod hon,
att hon icke kunde motstå den tjusning,
som en julhelg i hembygden utövade på
henne. Visst skulle det kanske bli
vemodigt vid alla gamla minnen, men det kunde
icke hjälpas, hon ville komma dit en gång
till, hon ville än en gång genomleva allt,
hon ville minnas allt, allt det förgångna ...
Så kom hon då i jultiden åter till sin
hembygd, så upplevde hon på nytt en
underbar julotta.
Gudstjänsten var slut, och Elsa var på
väg ut ur kyrkan, då hon plötsligt kände
hjärtat stanna till i sitt bröst. Där gick
ju Arvid. Helt visst var det han. Han
hade också fått syn på henne och kom
henne till mötes och hälsade.
— Ja, jag borde väl inte ha gjort det,
sade han förläget. Men han hade blivit
så överväldigad av minnen, och då han så
också fick se henne, kunde han icke låta
bli att gå fram och hälsa.
— Jag sökte glömma bort, att det icke
var som förr i världen, då vi tillsammans
voro till julottan, sade han sedan med
låg röst.
— Jag har också sökt tro, svarade hon,
att det var du och jag som voro
tillsammans till kyrkan i dag, alldeles som den
där julottan, du minns! Och det är ju
nästan så också, tillade hon.
— Nästan! Nej, det kan icke jag säga.
Då drömmarna fly bort ifrån mig och jag
ser klart och nyktert på saken, ser jag,
att det är en stor skillnad. Du är gift.
— Nej, svarade hon häftigt, den
skillnaden har funnits men finns icke nu längre!
Och så måste hon närmare klargöra
allt för honom. Men sedan blev det hans
tur att berätta, hur han haft det och
varför han nu kommit hem.
— Ja, det var mycket svårt i en
början, berättar han, men efter några år
lyckades jag få en god anställning nere i
Sydamerika, och där har jag varit under alla
de här åren. Och då jag nu visste, att jag
nått mitt mål, att jag fått en ställning,
som var långt bättre än jag någonsin
kunnat drömma om, kom längtan efter en
nordisk vinter, efter en julotta i min
hembygd över mig med en kraft och styrka,
som kom mig att ge vika och resa. I det
längsta sökte jag dock streta emot, ty
jag trodde icke, att jag skulle stå ut med
att återse allt och veta, att jag även
kanske skulle få återse dig men icke som min
vän utan snarare som en — främling. Jag
hade nog icke heller stått ut med
det mötet. Det skulle ha rivit djupa sår i min
själ. Men nu är jag glad, att den nordiska
vintern, att hembygdens jul, kuvade alla
mina farhågor, ty nu tror jag, att det
ändock skall bli en riktig jul fullt ut en
hembygdens jul! Eller hur? Vad tror du,
kära Elsa?
— Jo, Arvid, det tror jag! Hembygdens
jul har återförenat oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
