Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gården därhemma. Berättelse av D. E. Kaarle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
västanvinden från sonen och flyktingen
långt borta i Klippiga bergen,
— Good morning, sir! A beautiful day,
ljuder det bakom hans rygg. Det är den
lilla livliga amerikanskan, som talar. Hon
har en viss charm över sig, och det kan ej
nekas, att Arthur Börjeson har känt sig
tilltalad av hennes hurtiga, kamratlika sätt.
Dock, nu träffa de engelska orden och den
främmande hälsningen hans trumhinnor
som ett piskrapp. Han ville helst vara
ensam med sina drömmar. Han ryckes
obarmhärtigt bort från landet i högan
nord, bort från barndomshemmet och allt,
som hänger samman därmed.
Förstrött besvarar han den unga
damens hälsning, och till hennes förvåning
drar han sig hastigt tillbaka till sitt rum!
Hade hon sett fel: glittrade inte tårar i
hans ögon. Stod han verkligen och grät
här ute i sin ensamhet? De äro då bra
sentimentala, dessa skandinaver. Nog var
soluppgången vacker, men inte rörde den
henne till tårar, och här står han, en stor,
stark karl, och gråter! Men hon kände ej
förbindelsen med den röda stugan och
sagolandet i högan nord. Vart tog han
vägen? Hon hade ju tänkt säga honom
några artiga fraser om den
stämningsmättade sången vid gårdagens konsert. Gör
det samma då! Och med en axelryckning
lämnade hon balkongen för att denna
morgon ensam företaga den obligatoriska
promenaden.
Arthur Börjeson bannade sig själv för
sina drömmar. Men det var väl så, att han
ej tålde friheten. Han måste tillbaka till
arbetet, och det fortast möjligt. Hastigt
packade han sin koffert och ordnade sin
räkning med hotellet, men då han ett par
timmar senare steg på tåget, som förde
honom öster och söder ut, då lade han även
ett tjockt brev i brevlådan, adresserat till
hemmansägare Börje Svenson, Älvdalen,
Sverige. Så gick då en hälsning,
bekännelse och bikt till höga nord och till den
röda stugan. Det brevet riktigt skälvde
av Arthurs stormande hemlängtan och
intensiva åstundan att göra upp allt det
förflutna.
Arthur Börjeson tänkte på sina växlande
öden och upplevelser, där han satt i den
eleganta salongsvagnen på expresståget
mot östern och södern. Om två dygn skulle
han vara hemma på sin farm på Texasslätten.
Hemma! Blev han någonsin
hemma där? Ja, möjligen om han varit
en skåning, men nu var han en älvdaling
med hans intensiva längtan efter de höga
bergen, den friska fjällvinden, de väldiga
perspektiven och den djupa, mystiska
furuskogen. Men var han där nu igen! Han
måste rycka upp sig.
En månad och något mer ha flytt, se’n
Arthur Börjeson kom hem till sin farm i
Texas efter semesterutflykten till
Klippiga bergen. Han har arbetat intensivt
under dessa veckor efter hemkomsten,
allt för att glömma morgondrömmen
däruppe bland bergen. Allt har dock varit
förgäves. Ständigt hörde han refrängen:
Hälsa röda stugan. Den ertappade han
sig med att gnola på vid alla möjliga
tillfällen. Nu kom postbudet. Även han
svensk. I dag hälsar han på renaste
svenska: »Herr Börjeson, brev från Sverige,
jag gratulerar! Och ett tjockt också.»
Brevet är skrivet av hans yngre bror. Den
vårdade stilen röjer en man med god
bildning. Enkelt och rakt fram berättar
brodern om huru livet haft sin gång på
gården därhemma. Mor var död. Hon dog
för två år sedan och ligger nu begraven på
södra sidan av kyrkogården. Hennes sista
ord var en hälsning till Arthur. Han måste
komma hem till sist. Far var gammal och
klen. Han ligger mest hela da’n. Men
förståndet är klart. Hans viljekraft är
obruten. Först ville han ej höra talas om
brevet från Arthur. Men sedan hade han
kallat in Axel och sagt: Gosse, läs pojkens brev/
Så hade Axel läst brevet. När läsningen var
slut ville den gamle bli ensam med sina
tankar. Två dagar efteråt dikterade han detta
svar. Utan en ton av förebråelse giver han
sin bortavarande son full förlåtelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
