— 18 — "Svärma cj, fångar nämnas ju ej, krin gr Silning ej lieller; Tagen i flanken, står clet, och hårdt anfäktad i fronten, Miste han folk, men slog sig igenom och räddade äran. Minska ej julens trefnad och skrämm ej glädjen i afton; Året äger ändå tillräckliga dagar för sor-gen." Men med en bitter suck genmälte den åldriga makan: "Ville du, kunde du skåda vår fröjd, om du såge oss glädjas, Såge oss leka i qväll lättsinnigt och glömma att Adolf Kämpar i dödens armar kanske^ förmultnar i stoftet, Eller ock lirar förblödd, i Turkarnas boja, sin julqväll?" Högljudt klagande spratt från sin plats den unga kaptenskan,