19 — Gömde i modrens öpnade famn sitt tårade anlet, Sökande tröst, men hårdt nedstötte den ädle Majoren Glaset och reste sig opp. Klart lyste hans öga, och högre Lyfte i vrede han nu sin silfverlockiga hjessa. Stolt för sin maka han stod och ryckte den skymmande clrägtens Skygd från sitt väldiga bröst och viste den är- riga barmen: "Se, så sade han, se, sen trettio vintrar tillbaka Hvilar du här; säg sjelf, som de sår här blödt och igengrott Stört din ro och förbittrat din fredade sömn vid mitt hjerta ? Blir af din dotter engång den saknade mindre värderad, Om en kula, ett svärd ojemnat hans hull, då han kommer, liar af hans ärriga famn hon ett svalax'e möte att vänta? Tystna då ; folie ban äfven, välan, hvad båtar er klagan?