]Mul aar ditt ljus, ocli din glödande purpur bytes i tårar. Hvila Smitt guldmoln, hvila i morgonlugnet af lifvet!" Så hon sjpng, dock stundom allenast. I växlande afbrott Följde på tonerna tystnad igen, och man hörde blott vaggans Suckande gång, och den flitiga pendelns knäppar i uret. Men då öppnades dörrn omsider. Den vänliga systern Kom, i sitt ömma bekymmer, att se ocli trösta den sorgsna. Leende trädde hon in, men hon dröjde och låtsade vredgas, När af skymning blott och af dyster stumhet hon möttes, Och så talte hon, bannande mildt den bedröfvade systern: "Älskade, sitter du här, som en skugglik vålnad i grafven, Enslig och gömd, o skrämd snart kunde jag fly vid din anblick.