O, och ditt hjerta drömmer ej mer om blod ocli om bojor, Fruktar väl snarare blott, att den älskade,. rusig af fröjder, Glömmer sitt hem och sin lilla bedröfvade blomma i norden. Se, om du lofvar förgäta en stund ditt bekymmer och lyssna, Läser jag sakta en sång, som diktats med tankar på Adolf; Kalla den blott ej svärmande, så, om fången han blefve, Skulle det hända; i allt är Österland och är sanning. Sade och vecklade opp ett fint bref papper, med omsorg Skyddadt och slutet iliop, ocli hon rodnade lätt och begynte: O»/ T!ud på bud seraljen hinna, Harems ljufva herrskarinna Får ej slumra mer. Bref liar kommit från Sultanen: "Skynda, Scidi, på altanen, Sultaninna, Jag en fest dig ger."