— 55 — Följd af tjusningen och våren, Ilen ur famnen af Bosforen Morgonsolen hann; Mera skön dock, säger sången, Mera strålfull, på balkongen, I juveler, Harems stjerna brann. Ocli dess milda öga skickar Öfver nejden sina blickar; Det är festens stund. Menskoskaror hvimla, blandas, Hvart hon skådar, seglas, landas, Lefva, röras Stränder, sjöar, sund. Kan du jublets mening ana? Segrat har Mahoinas fana, Porlens hjeltehär: Osmans son kan ej betvingas, I triumf till segrarn bringas Ryska fångar; Striden ändad är.