"Dyre, låt mecl rosens anda Seidis tysta suck sig blanda Och ditt hjerta nå: Tjusad af din makt, din ära, Ville hon en stund begära, Då för festen Hon kan tacka få." Så hon läste och blickade opp förstulet och talte: "Syster, du undrar ej alls, du frågar ej! Ser du, det första Slutades så, den andra romansen är öfrig att höras. Tala då, sitt då ej stum, säg, sötaste, är det ej vackert? Allt är sådant det finns i tusende böcker. Allenast Sagan är ny om festen och sultaninnan och fången. Nu må du lyssna igen och kyssa mig sen, då jag slutat: