— 46 — Genast och värmer i lxast mot min kind hans kläder för qvällen. Sen, omansad och fin, ej saknande dig i sin oskuld, Hvilar han lugn i min famn, som en klar daggperla i blommans." Så hon sade, och mildt genmälte den vänliga systren: "Älskade, nu blott icke; i qväll skall du vara för alla, Hinna med alla och tänka på allt. Mig skänkte du redan Mera än nog, hvad mer jag behöfver skänker mig denne." Sade ocli visade lätt på det sofvande barnet och fortfor: "Ilär är din systers tröst och förströelse, fåfängt en annan Skulle hon söka. En skymt af denne, och rik i sin saknad Känner hon sig, en blick, och det mulnande hjertat är dagadt."