Nej långt hellre jag går till grinden och vinkar med handen, Ropar på afstånd re'n: bort, olycksbådare, hädan, liort till Turken, att värma er der vid brinnande menskor! Ingen soppa i dag! här kokas ej; vandra förbi blott." Leende dock, genmälte den åldrige krigaren detta: "Fröken, tala ej så och bekymra er icke, ty hjertan Finnas hos Turkarne ock, fast fula de vore som vilddjur. Se, hur såg man ej här, i det sista förderfliga kriget, Menniskor värre ännu, Baschkirer och vilda Kalmucker, Bysliga, svarta som sot, blodsugare, närda med hästkött. Tog en sådan en sup och tömde den yttersta droppen, Höjde han flaskan blott och behöfde ej höja sitt hufvud,