— 66 — Gaf framskyndande tjenare än en befallning och förde Flickan i salen. Ett rop af öfverraskning och glädje Flög från den sextonårigas läpp; men hon hämmade gången, Dröjde och såg-, blott såg, med en tår i det leende ögat. Kommen var han, clen saknade, aningen såg hon besannad, Hög med en krigares skick, fast bärande sårad den vänstra Armen i band, satt der vid sin makas sida Kaptenen. Återseendets skakande fröjd var mildrad, och tystnad Rådde i salen, tystnaden lik i templet, då orgeln Brusat till slut, och stilla till bön hvart sinne sig samlar. Knappast blef hon bemärkt af någon, den vänliga flickan,