Ensam blef mecl sin dotter i rummet den ädle Majoren, Trumpen ej nu. Förklarad ban satt som fordom i gungstoln, Sög sin pipa i ro och fläktade stundom mot taket Hvirflar af rök och vaffcade fram och åter behagligt. Men till hans sida sig smög den sextonåriga flickan, Följde i tystnad en stund med foten den gungande meden, Tills att med hjertat fullt af bekymmer hon talade stilla: "Fader i glädjen minnas vi blott oss sjelfva. En annan Finnes här än; blir julen för honom glad eller sorglig? Får den gamle Pistol sin fröjd tillbaka? I stugan Ilör kanhända han nu vår lycka förkunnas och blickar Bäfvande opp och söker sin son och väntar förgäfves." O