- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
145

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

£45

barn med mig och rest till ett fremmande land, för
ett icke nödgas blifva vittne till det elände, som snart
skulle hemsöka mitt eget.»

»Alla helgon bevare oss för en sådan olycka!» sade
Erik och Katbarina på en gång.

»Helgonen skydda oss endast om vi vilja skydda osé
sjelfva,» anmärkte Birger; »men olyckan hade varit,
icke om jag nedlagt mitt embete, ty många finnas, fär-
diga att taga emot det, men det verkliga ofallet hade
varit, att klema med skurkarne, när man borde straffa
dem, ty sådant är att i stället straffa de rättfärdiga
och laglydiga.»

- »Ett vill jag likväl bedja min frände,» sade konun-
gen mildt. »Om den fångne Folkungen icke kan undgå
sitt hårda öde, så glöm likväl icke, att han är en hög-
ättad man och begges vår slägting. Låt hans stoft
icke vederfaras någon smälek, såsom vanliga förbry-
tares, utan låt det hederligen begrafvas i vigd jord
bland hans fäder. Han var en gång min följesven i
svåra barndomslekar; aldrig trodde piltarne då, att de,
som män, skulle draga svärdet emot hvarandra, och
att .. . . Men ske Guds vilja, han har så beslutit det!»

»Det skall ske,» svarade Birger med något allvar,
men utan rmotsträfvighet, »såsom eders nåd bjuder, och
efter hvad han sjelf önskar. Visserligen är han den
störste missdådaren af alla, sora någonsin böjt knä fram-
för bödeln, ty på hans samvete hvilar allt det elände,
som nu i många år tryckt än den ena orten, än den
andra, men han skall ändock icke dö som en träl och
begrafvas som en stigman. Meningen är för öfrigt,
att göra honom oskadlig, icke att skymfa hans ätt.»

Då Birger aflägsnade sig, satt konungaparet en stund
tyst och nedslaget. -Derefter steg Erik upp, gick,

Junker Carl. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free