- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
146

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

stödd vid sin käpp, ett par hvarf upp och ned i kam-
maren, stannade sedan framför ett bord, och aflyfte
ett täcke, hvarmed det var höljdt. Der låg hans krona
på ett hyende. Han tog benne i handen och besåg
henne. :

’ »Hvad gör du, min ädle herre?» sade drottningen
med ett sorgset småleende. :

»Jag ser på den präktiga klenoden ,» svarade Erik;
»med den, försäkrade man, satte den :högste Guden
sin välsignelse på den smordes hufvud. Man hade
också rätt, ty sex år efter sedan min fader, först af
alla Upsala konungar, blifvit smyckad med denna herr-
lighet, beskärde Gud honom verkligen den sanna gläd-
jen och kallade honom till sig. Likaså gick det med
den salige berr Johan; äfven honom invigde den he-
liga oljan åt döden, sex år efter sedan han undfått
löftet derom. Men jag har ännu icke blifvit ansedd
värdig en likadan sällhet, ty nio år äro redan förflutna,
sedan hon tryektes på min hjessa!» :

»Att du kan så bedröfva mig!» sade Catharina, gick
till honom och lade sin arm kring hans hals, ty den
lille mannen kunde beqvämt stå under hennes.arm.

»Förlåt mig, goda Karin, men det, hvaraf hjertat
är fullt, derom talar munnen. Hvad jag likväl mest
förundrar mig öfver, är sinnrikheten hos den konst-
erfarne Brabantaren, bos hvilken min fader lät förfär-
diga kronan. Han förstod nogsamt hvad en konungar
krona betydde. Han smyckade henne med många ste-
nar, hvita att beteckna tårar, gula att båda sorg, en
enda grön att föreställa boppet, och många, många
röda, ty de äro blodets färg... Och ser du, drottning,
de röda de lysa mest!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free