Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
barn, dels till fots, dels till häst, och alla togo sam-
ma kosa i samma ärende. Männerna skulle gå ut i
härnad, och deras närmaste ville följa dem så långt de
kunde. Andra, som icke hade någon anförvandt, hvil-
ken drog ut i striden, önskade åtminstone se de käm-
par, som vigt sig åt Guds. sak, anträda den farliga,
men välsignade, färden och följa dem med sina from-
ma önskningar. Olika voro de. sinnesrörelser, som-yt-
trade. sig hos dessa serskilda. skaror. Muntra samial
och glädtigt skämt lifvade någras färd, medan tyst all-
var, till och med. stundom nedslagenhet, voro andras
följesvenner. Här ljöd en andlig sång, der en verlds-
lig visa. Men med skyndsamma steg täflade hvar och
en, att snart komma fram till målet.
Bland dem, som allvarsamma och tysta redo utåt
vägen, var junker Carl och hans följeslagarinnor. Det
var likväl icke sorgens nedslagenhet, man läste i det
lilla sällskapets anleten; det var den lugna betraktel-
sen, den stilla undergifvenheten, den tåliga förtröstan,
som uppfyllde deras sinnen. Så hade de tågat allt-
sedan solens uppgång, då de vid middagstiden gjorde
halt, att skänka sina gångare en nödig hvila, och sjelf-
va togo plats under en eks högburna grenar, för att
vederqvicka sig med några förfriskningar, som den ef-
terföljande. tjenaren medförde och moder Elin uppdu-
kade på gräset, hvilket hon betäckte med en hvit duk.
Hennes goda anrättning tycktes likväl icke smaka de
begge unga, och hon sjelf var äfven föga böjd, alt fö
regå dem med sitt efterdöme, eburu hon flitigt upp
manade dem, alt taga för sig af Guds gåfvor. »Ni måtte
väl,» sade. hon med en munterhet, som hon syubart
bemödade sig att framtvinga, »icke vilja göra mig den
skammen, att jag åter skall låta Erik föra hem den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
