Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landstigningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Han hade gissat rätt. Intet fartyg syntes till, förrän
vid de första svenska utskären. Här lågo några så illa
medfarna, att de med möda böllo sig öfver vattnet.
Andra, något mindre hemsökta af förödelsen, hade re-
dan begynt förbättringen af de lidna skadorna. Som-
liga måste helt och hållet öfvergifvas, och man ålnöjde
» sig med att använda deras plankor, timmer och förråd
till de öfrigas iståndsättande. Birger jarls drakskepp
var ett af de värst tilltygade. Då han fick se Carl
Ulfsson och Herbert, utbrast han:
»Nå, Sankt Erik vare lofvad! det gläder mig af hjer-
tat, att träffa eder, J raske män. Det är så mycket
värdt, som halfva flottan! Och ser jag icke orätt, så
tror jag, att er farkost är hel och välbehållen, som om
den legat stilla i hamnen. : Helgonen hafva sannerli-
gen varit eder bättre bevågna, än mig, och jag hade
likväl en af deras egna hirdmän ombord. Men kanske
var det just derföre,» tillade han skämtande, i det han
såg sig omkring, »ty det var sannerligen som om dra-
ken hade haft ett helt rikes synder att släpa fram, så
tung och ’obäklig drog den sig genom böljorna, och
ville icke alls lyda rodret. Nu har likväl den hög- .
vördige begifvit sig i land, och jag tycker det är lik-
som skrofvet lättnat betydligt.»
»Hur lyckliga,» sade Carl, »prisa vi icke oss alla,
att Gud skyddat min ädle frände, och till och med
’återgifvit honom sitt muntra lynne!»
»Återgifvit?» frågade jarlen. »Han har aldrig tagit
det ifrån mig, ty Herren vet nog, att jag vore ingenting
utom det. När vinden tjöt omkring oss värre, än sko-
gens alla ulfvar sammantagna, och vågorna sköljde öf-
ver däcket, och det brakade i skråfvet, och masterra
svigtade som vass, då såg jag nogsamt, att biskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
