Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
sig hustrur bland nybyggarnes döttrar, och fingo många
vackra och snälla barn, och jag var öfver till dem i
fjol somras och fröjdade mig åt deras välgång, och
tänkte med tiden flytta till dem och bo ibland mina
barnbarn och leka med dem och sjelf blifva ung igen
på gamla dagar — jo, visst också! Nu kommo de för-
dömde Tawasterne och gjorde rent hus hvar de foro
fram, och några ben var allt hvad jag fann efter bar-
nen, och några kol allt som var öfrigt af deras hus.
Gud fröjde deras själar! Men den enda fröjd, jag bar
att vänta mig bär på jorden, är den, att få vädergälla
deras bödlar lika med lika» —- . |
Carl suckade; han’ hade intet ord till tröst att säga
gubben, och kunde icke fördöma hans vrede.
Man slog läger på den långsluttande sträckningen af
ett berg, under det härens förposter kastades ett stycke
längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
