- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
198

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Omvändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

bedrog guden på hans egendom, så skulle hans vrede
drabba hela vår stam, mina föräldrar och syskon och
alla våra slägtingar skulle utrotas från jorden, och vårt
namn der blifva en förbannelse från slägte till slägte.”
— Så stark är de olyckliga afgudadyrkarnes vantro.
Hon fortfor: ”Hvad jag kan. göra, det är att följa bo-
nom till offerplatsen, trösta honom: under hans plågor
och, sedan hans ande flytt, kasta mig i Kyrönkoskis
böljor, och bedja de kristnes gud. att få se honom i hans
himmel och på afstånd betrakta huru lycklig han.der-
städes är. Att der få tjena honom och tillreda hans
spis och räcka honom bägaren, när han törstar, det
lärer väl icke vara mig tillåtet.”»

Birger torkade härvid oförmärkt en tår ur sitt öga
och sade:

»En sådan kärlek och en sådan: tro. äro sannoerligen
värda en kristen. Men hvad kunna vi nu göra till hans
räddning ?»

»Det frågade jag äfven flickan, men hon svarade
mig: ”Om icke eder krigsgud är starkare än vår, så
är din broder död, när solen börjar köra sin vagn utför
middagens kulle. Mer kan jag icke säga dig — farväl!
Och dervid skyndade hon ifrån mig.»

»Det vill säga,» sade jarlen, »att ingen tid är alt
förlora. Finnarne hafva icke vårdat sig att svara på
mitt sista fredsanbud. Nå, vi skola i stället bjuda dem
på ett annat gästabud, som kanske smakar dem bättre,
emedan maten der blifvit litet starkare saltad och pep”
prad. Jag tror, att jag ser en grå strimma derborta I
öster; vi hafva ännu åtta eller nio timmar till midda-
gen, och på dem kan mycket göras. Hör hit, du lille
smådräng! Mina kläder! Och du, frände, låt skicka
mina väpnare och hirdmän ut till höfvidsmännen, alt

,

an
ak
fr

fin |
den i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free