- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
201

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Omvändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

201

flygande galopp. Marken darrade under de mäktiga hof-
slagen, luften susade mellan lansarna, som, lik en skog
af små master, glindrade i morgonsolen, och de modi-
g springarne tycktes lifvade af samma stridsbegär,
som deras ryttare. Det behöfdes ingen sporre, att
drifva dem framåt, ty framåt gick det med åskmolnets
hotande tyngd och tillika med blixtens snabbhet. Snart
satte likväl småskogen en gräns för det brådstörtade
loppet. Man måste dela sig, mången gång med svär-
det bana sig en väg genom de tätt sammanvuxna snå-
ren, och då Carl, som först trängt igenom skogslunden ,
såg en ny slättmark öppna sig, var han nästan ensam,
ty blott en eller annan af riddarne hade förmått följa
honom. Han var nära att ensam skynda förut, men
då fattade en stark hand honom i armen och sade:

»Nej, nej, ädle junker, vi släppa eder icke ånyo
bort att slagtas. Vi måste invänta de öfrige gode män-
nen, innan någonting kan göras.» Det var den gamle
knekten, som han talat vid, då hären först anlände till
Tawaslernes land, och som nu förskaffat sig en häst,
för att få vara en bland de främsta, att drabba till-
sammans med sin tros fiender, hvilka äfven voro hans
enskilda.

Carl fann, att gubben hade rätt, och måste tygla
sin otålighet, så tungt det än: föreföll honom.

Efter hand framkommo likväl de andra ryttarne;
skaran ordnade sig ånyo och ilade åter framåt. Vägen
blef bättre, men ingenstädes syntes någon fiende. Alla
boningar voro öde, dörrarna voro öppna, eld brann
här och der i härden, och man kunde se att invånarne
nyss lemnat sina hus. Blott någon enda sjuk, som
icke kunnat bortföras, låg ännu gvar, men af sådana
kunde ingen upplysning inbemtas. De visste blott, ati

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free