- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
149

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den Nykristna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

moder, om hon fått en annan brudgum, men åt den snåle
Lalli ville jag icke lemna dem. Det var nog, att han
tagit ifrån mig min bästa skatt. Jag förvarade dem
således till kommande dagar, och nu har dagen omsider
kommit. Det var mer än jag vågade hoppas!»

Brudparet knäböjde inför den gamle, som samman-
fogade deras händer, och derefter lade sina båda på
deras hufvud, sägande:

»I Guds namn förenar jag eder, icke i den gudens
namn, som säges hata och fördöma någon af sina ska-
pade varelser derföre, att de tillbedja bonom efter silt
begrepp, utan i hans, som älskar dem alla, när de äl-
ska honom och bevisa sin kärlek med goda gerningar
och goda föresatser. Menniskor hafva skrifvit hans
lag på mångfaldigt sätt, men sjelf skref han den i det
oförderfvade menniskohjertat, i det oförvillade menni-
skoförståndet. Med båda, J barn, kännen J honom re-
dan något; älsken hvarandra, älsken edra bröder, haten
ingen, ej en gång edra fiender, bemöden eder att kän-
na er sjelfva, och J skolen med hvarje dag komma allt
närmare hans kännedom. Stormar kunna bemsöka eder
lefnad, men fred skall bo i edra hjertan och derföre
äfven i edert hus. Må ni blifva så sälla, som jag önskar
det, och göra så många lyckliga, som jag vet att J
sjelfva önsken !»

Han slöt dem begge i sina armar och hviskade, ty
tårarna voro nära att qväfva hans röst:

»Son och dotter, J bafven återgifvit mig en skymt
af hvad jag förlorat, ty jag tycker, att det är som då
bon blef min brud!»

Tiden nalkades, då de unga skulle lemna borgen;
men ju närmare den dagen kom, desto allvarsammare
blef Partalainen. Moln skuggade hans panna, hufvudet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free