19 För det andra är trafikperiodens utveckling äfven inom stationssocknar- nas grupp mera ojämn än under byggnadsperioden, i det att de egentliga stationssamhällena uppstå och draga till sig lejonparten af ökningen. Slutligen är utvecklingen under trafikperioden — fortfarande i motsats till byggnadsperioden — i hög grad olika för olika banor. De fyra äldsta stambanorna — Västra, Södra, Östra och Nordvästra, men särskildt de tre förstnämnda — förete en mycket stark ökning för stationssocknarna och en något svagare för samtliga järnvägssocknar som en helhet under trafikperioden jämförd med tiden före järnvägen; men Norra stamba- nan ^ (och Västkustbanan) visa ingen sådan ökning, utan snarare relativ minskning. Motsatsen mellan Svea- och Götalands stambanor å ena sidan och Norrlands å den andra är synnerligen markerad ej blott i det nu nämnda afseendet, utan den återkommer inom nästan alla delar af materialet. Särskildt skarp blir denna motsats i jämförelse med perioden före järnvägen, ty under denna period var den relativa uppgången i de norrländska järnvägssocknarna mycket stor, me- dan de syd- och mellansvenska socknarna samtidigt visade allmän relativ nedgång. Trafikperioden innebär alltså en fullständig omkastning af för- hållandet. Då man vidare betänker, att landsbygdens allmänna folkökning är högst ansenlig i Norrland — och äfven i dess järnvägssocknar — men som regel ytterst svag om ens någon inom mellersta och södra Sverige, er- håller man det öfverraskande resultatet, att järnvägens inverkan är stark där den allmänna folkökningen är svag, och tvärtom. Detta är i största korthet undersökningens resultat, hvartill bevismateria- let nu skall framläggas. Då ingen bearbetningsmetod visar sig vara alldeles utan fel, är det obetin- gadt tillrådligt att gripa sig an med den ena efter den andra och jämföra deras resultat. Man kan då antas komma till en ganska stor visshet om utveck- lingens verkliga förlopp. För detta ändamål ha utarbetats ett betydligt antal större tabeller och listor, byggda på det grundläggande materialet i bilaga 1; men det har förefallit olämpligt att belamra texten med hela detta skrymmande material. Blott slutresultaten ur materialet, uträknade - i procent, meddelas därför, och en läsare som önskar kontrollera dessa sammanfattningar har möjligheten att själf bearbeta det råmaterial som meddelas i tabellbilagan. För att ge ett intryck af det antal summor hvarmed beräkningarna röra sig må det emellertid nämnas, att mate- rialet innehåller 422 socknar — flera dock därvid räknade mer än en gång — hvaraf nästan två tredjedelar (278 eller 279, efter olika räkningar) stationssocknar och obetydligt öfver en tredjedel (144 eller 143) socknar utan station. 2 Dessa socknar äro i tabellbilagan sammanförda i 52 sum- ^ Till Norra stambanan räknas här öfverallt för korthetens skull äfven de två tvärbanorna Torpshammar—Storlien och Luleå—Ofoten; däremot äro sidobanorna ned till kusten lika litet medtagna som öfriga sidolinjer. * Socknarnas antal 1905 har lagts till grund. Den i texten antydda differensen beror på att Tumbergs s:n i Älfsborgs län (vid Västra stambanan) saknar station, men trots detta måst räknas såsom stationssocken före 1860, därför att dess folkmängdssiffra ej tidigare kunnat