22 visa nedgång, då nätet tas som en helhet, och äfven för socknarna utan station är utvecklingen gynnsammare än vare sig förr eller senare.^ Hvad därnäst trafikperioden beträffar, är den relativa uppgången, som man lätt ser, äfven där alldeles otvetydig i afseende på samtliga järnvägs- socknar och stationssocknar, men den är i dem bägge svagare än under bygg- nadsperioden, ehuru hvad stationssocknarna angår jämförelsevis obetydligt. Så mycket mer slående är olikheten mellan de två perioderna i gruppen af socknar utan station. Före järnvägen befinna sig dessa socknar nästan i jämviktsläge, i det att de uppgående summornas antal är nära nog sam- manfallande med de nedgående summornas. Under byggnadsperioden in- träder en afgjord uppgång, i det att de uppgåendes liksom de stillaståendes antal ökas med mer än en fjärdedel, medan de nedgåendes antal sjunker nästan till hälften. Men — här inträder det anmärkningsvärda — under trafikperioden sjunker dessa socknars relativa betydelse till den grad, att tre fjärdedelar af antalet summor nu visa nedgång. Allt detta då nätet tages som en helhet. Öfvergår man sedan till tabb. 2 och 3 för stationssocknarna vid de två grupperna banor, visar sig ett helt annorlunda förmånligt resultat för trafikperioden vid de fyra första stam- banorna. Det är här 90 %^ uppgång för trafikperioden mot 71 % för bygg- nadsperioden och blott 33 X för tiden före järnvägen — ett af de gynn- sammaste resultaten i hela denna undersökning. För Norra stambanan är förhållandet omkastadt; här står trafikperioden lägst af alla. Sålunda bestyrker denna undersökning till alla delar de resultat, som i form af påståenden framfördes i början af framställningen. Emellertid lider undersökningsmetoden af flera fel. Då hvarje länsgrupp af socknar tas som ett tal för sig själf, blir man ur stånd att följa utveck- lingen inom hvarje sådan grupp. Detta skulle vara af jämförelsevis liten be- tydelse, om till- och aftagande socknar vore alldeles tillfälligt blandade om hvarandra. Men nu är den sammanlagda folkmängden för hvarje länssumma i regeln talrikare i stationssocknarna än i de stationslösa socknarna; dessa senare befinna sig då i jämförelsevis fullständig minoritet inom hvarje läns- summa och bli sålunda till stor del orepresenterade. Detta gäller naturligt- vis endast gruppen samtliga järnvägssocknar, men siffrorna för denna grupp antyda af det skälet en större homogenitet i utvecklingen än som motsvarar verkliga förhållandet. ^ Äfven inom gruppen stationssocknar gör sig samma förhållande gällande af ett liknande skäb nämligen de egentliga stations- samhällenas öfvervikt, som alldeles kan utplåna den relativa nedgången hos andra socknar. Detta medför också att afståndet mellan grupperna stations- ocknar och socknar utan station blir alltför stort. Felet kan i få ord ut- tryckas så: uppgången i ett fåtal stora socknar blir i många fall afgörande ' Det oproportionerligt höga talet för stillastående i gruppen socknar utan station beror pä att dess folkmängdssiffror äro så låga, att en svag upp- eller nedgång (jämförd med läns- land.sbygdens) ej kommer till synes. ^ Se särskildt siffrorna för byggnadsperioden i tab. 1. »Samtliga järnvägssocknar» visa där en större procent uppgång än stationssocknarna ensamma, och detta ehuru uppgången för socknarna utan station är långt svagare än för stationssocknarna.