24 De högre absoluta talen ha här tillåtit en starkare uppdelning af mate- rialet än beträffande länssummorna, och det visar sig genast, att de all- männa utvecklingstendenserna äro desamma som i tabellerna efter länssum- mor. Detta gäller ej blott siffrorna för hela materialet eller dess hufvud- delar, utan samma resultat återfinnas vid bana efter bana. Byggnadsperiodens siffra är i hvarje kolumn i hvarje tabell med endast ett undantag högre än för perioden före järnvägen och med endast tre undantag högre — vanligen betydligt högre — än under trafikperioden. Stationssocknarna visa en be- tydlig ökning för trafikperioden jämförd med perioden före järnvägen, som vanligt med undantag för Norra stambanan samt för Västkustbanan. Detta är af särskildt intresse, emedan det visar att uppgången under trafikperioden ej är inskränkt till de större stationssamhällena, utan sträcker sig till flertalet stationssocknar. Socknarna utan station, som för de fyra äldsta stambanorna före järnvägen visa nästan alldeles samma läge som stationssocknarna (resp. 40,9 och 41,7), springa undantagslöst upp under byggnadsperioden för att sedan med endast två undantag sjunka till sin lägsta nivå under trafik- perioden. Särskildt slående är detta vid den eljest föga betydelsefulla Väst- kustbanan, ^ där järnvägens bakvända inverkan på de stationslösa socknarna framträder allra mest paradoxalt (med uppgång från 43,8 % före järnvägen till normalsiffran 50,0 % underbyggnadsperioden och fall därifrån till 18,s % under trafikperioden). — Motsatsen mellan de fyra äldsta stambanorna å ena sidan och Norra stambanan å den andra framträder också med full tydlighet; mellersta och södra Sveriges stambanor ha låga — »subnormala» — siffror före järnvägen, men höga under trafikperioden, och Norrlands tvärtom, hvilket uppenbarligen innebär, att dessa tabeller .slående bekräfta den efter föregående metod konstaterade ohkheten i utveckling för landets två olika delar ej blott under trafikperioden utan äfven under perioden före järnvägen. ^ Sålunda ha resultaten fått en ny och en mycket kraftig bekräftelse. Emellertid finner man också utan svårighet olikheten mot den föregående metodens resultat. De mindre socknarna utan station väga så tungt i våg- skålen att, då man håller sig till siffrorna för hela nätet, visa endast sta- tionssocknarna en uppgång för trafikperioden jämförd med perioden före järnvägen. Gruppen samtliga järnvägssocknar visar en svag nedgång, hvil- * Det bör noga märkas, att med Västkustbanan menas i hela detta kapitel endast dess Hallands-del eller närmare angifvet bandelen Engelholm —Göteborg. Det skånska statsbane- nät, som officiellt inbegripes i namnet Västkustbanan, företer ett helt annat skaplynne; och på dess inverkan beror det, att järnvägsstatistikens uppgifter för Västkustbanans gods- och persontrafik, trafiktäthet i allmänhet samt ekonomiska läge visa betydligt gynnsammare re- sultat än de som här meddelas och än de som skulle framträda, om de skånska linjerna blefve utskilda. Jfr nedan 49. ' Jfr ofvan 21. Den normala siffran för perioden före järnvägen vore gifvetvis 50, ty då skulle uppgående och nedgående socknar liålla hvarandra stången. Som man ser äro siffrorna för de fjTa äldsta stambanorna öfverallt lägre, men för Norra stambanan i de två första tabellerna högre, och det senare förhållandet äger i hufvudsak rum äfven för Västkust- banan, Bergslagsbanan och den ej speciellt redovisade Gäfle— Dala järnväg. Viktigast för den föreliggande undersökningen är emellertid, som redan ofta betonats, ej hvarje periods höjd för sig, utan förhållandet mellan perioderna och grupperna.