31 De olika banorna lämpa sig ej rätt väl för inbördes jämförelse, emedan den allmänna befolkningsutvecklingen är så väsentligt olika i olika delar af landet och äfven under de olika tider perioden i de särskilda fallen omfattar. Sålunda tyda de gynnsamma siffrorna för Norra stambanan^ alls ej på någon stark inverkan från järnvägarna i Norrland, såsom redan ofta påpe- kats; medan den ytterligt starka nedgången för Nordvästra stambanan till stor del beror på den starka emigrationen från Värmlands län. Hufvudintresset knyter sig i stället till en jämförelse mellan de tre raderna för olika slag af socknar, hvarvid emellertid Norra stambanan lämpligast bör lämnas ur räkningen, emedan folkökningen där gäller hela landsdelen. Medan de uppgående socknarna i gruppen samtliga järnvägs- socknar som regel hålla sig mellan 50 och 60 X? springer antalet i stations- socknarna upp till 70—85 Xj men faller i stället för de stationslösa järn- vägssocknarna till 25—40 % — Nordvästra stambanan har ingen stationslös socken, som företer folkökning. Stationssocknarnas försteg är alltså undantagslöst. Däremot finner man af tabellen också, att utvecklingen icke ens hvad stationssocknarna beträf- far är fullt homogen, utan att ett afsevärdt antal äfven af dem företer abso- lut folkminskning. Största homogeniteten företer Västra stambanan, där 85,7 % af socknarna vuxit i folkmängd, medan Södra och Östra stambanorna kunna uppvisa ökning endast för 70—74 %. Ehuru enstaka punkter i den föregående statistiska analysen kanske varit svåra att följa, torde det nu vara fullt klart och undandraget alla rim- liga tvifvel, att utvecklingen i stort sedt varit sådan den slagits fast i början af denna framställning. Afvikelserna ha som man ser varit få, knappast andra än sådana, som kunde förutsägas på grund af de olika undersök- ningsmetodernas beskaffenhet. Materialets ej ringa bristfällighet synes alltså ej ha utgjort något hinder för att uppnå ett i det stora hela enhetligt och otvetydigt resultat. Frågan blir då: hvilka äro resultatens orsaker? Det första resultatet af betydelse och det mest allmängiltiga af dem alla är, som nu många gånger blifvit visadt, byggnadsperiodens enastående starka uppgång. Hvarpå beror den? Först kan konstateras, att den icke beror på uppkomsten af stationssam- hällen, på en stadsbygd tillkommen inom den forna landsbygdens område. En af skillnaderna mellan utvecklingen under byggnadsperioden och under trafikperioden är just, att folkökningen i förra fallet är homogen, tämligen jämnt fördelad öfver alla järnvägssocknar. Därför finner man också under bj^ggnadsperioden proportionsvis en mycket starkare utveckling än förr eller senare af järnvägssocknar, som icke äro (eller bli) stationssocknar; och att denna utveckling ej framträder ännu starkare än den gör, beror på att i denna grupp järnvägssocknar äfven medtagits sådana, som alls ej direkt * Norr om Dalälfven finns det endast en järnvägssocken, hvars folkmängd minskats sedan trafiken öppnades (Mo socken i Västernorrlands län).