37 delas beträffande några begränsade områden^ — järnvägssocknarna i Älfs- borgs och Värmlands län — tyder ej heller på ett sådant resultat, utan tvärtom på en alldeles motsatt inverkan. Järnvägen utöfvar en dragnings- kraft, som inom järnvägsområdet åtminstone till en början till stor del neu- traliserar eller öfvervinner utvandringens lockelse sådan denna gör sig gäl- lande i länets öfriga delar — man skulle kunna säga, att en del af befolk- ningen flyttar till stationssocknarna i stället för till Amerika. Men de an- förda exemplen äro visserligen alldeles för få att tillåta kategoriska eller allmängiltiga slutsatser, om sådana eljest vore tillåtliga beträfi"ande en så invecklad företeelse som emigrationen. Det återstår ännu att förklara ett af resultaten ur de föregående tabel- lerna, nämligen olikheten i utveckling för olika banor. För detta ändamål och för att öfver hufvud få en åskådlig och riktig bild af utvecklingen är det emellertid nödvändigt att upptaga och följa de olika linjerna hvar för sig, att lämna ett slags fortlöpande kommentar till tabellerna i bilaga 1. Detta är hvad som nu följer — icke såsom ersättning för ett studium af själfva tabellerna, utan som en komplettering däraf. I utvecklingen af ta- bellernas rader för »procent af länets landsbygd» har man vid första ögon- kastet undersökningens omedelbara resultat, som i regeln ej upprepas här i texten. VÄSTRA STAMBANAN. Siffrorna för Stockholms län äro i det hela föga användbara sådana de te sig i tabellens summor på grund af det alldeles förvillande inflytande som Stockholms närhet utöfvar på Brännkyrka socken. Emellertid märkes den starka absoluta och relativa folkökningen under byggnadsperioden, som sträcker sig öfver alla socknar utan undantag och som utgör 10,9 % på 6 år, mot knappt 3,4 X för landsbj^gden som helhet. Södermanlands län lämnar däremot ett viktigt bidrag till belysning af järnvägens inflytande redan på grund af Västra stambanans ålder och dominerande ställning i länet. En undersökning uppenbarar genast ett utprägladt exempel på det van- liga förhållandet mellan stationssocknar och öfriga socknar. Medan stations- socknarna visa fullständigt relativt stillastående före järnvägen, men en af- sevärd relativ uppgång under trafikperioden, är förhållandet alldeles omvändt för icke-stationssocknarna : relativ uppgång före järnvägarna mot stark rela- tiv nedgång under trafikperioden. Järnvägens tillkomst har alltså medfört en fullständig omkastning af förhållandena, men de nedgående socknarna utan station äro dock alltför betydelselösa att hindra att järnvägssocknarna som helhet stiga under trafikperioden. Stationssocknarnas folkmängd har under trafikperioden vuxit med 45 X (på 44 år), medan länets landsbygd som helhet endast ökats med ungefär hälften (23 %). Om man från klumpsiffrorna öfvergår till de särskilda sock- narna, visar det sig, att ökningen framför allt gäller tre socknar: Flen, hvars folkmängd nära tredubblats. Stora Malm, som mer än fördubblat sin befolk- ^ Nedan 39 f., ii, 51 f.