Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Järnvägarnas inflytande på landsbygdens befolkningsfördelning - Utvecklingen för olika banor. Västra stambanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
ken — tändsticksindustrin i
Tidaholm, som öfver två bibanor når stam-
banan i
Stenstorp, och slutligen samt framför allt kalkbrytningen.
I sockenstatistiken har länet måst delas i två bitar, därför att bandelen
Göteborg
—Töreboda öppnades redan 1856—59, medan fortsättningen från
Töreboda norrut var det som sist blef färdigt af Västra stambanan. Det
nordligare stycket består emellertid bara af tre socknar, och dess siffror
behärskas af Töreboda station.
Mycket betydelsefullare är den södra delen, och dess utveckling är i hög
grad karakteristisk. Under byggnadsperioden möter man en stark tillväxt i
så godt som alla socknar och, anmärkningsvärdt nog, allra mest allmänt
bland icke-stationssocknarna; men under trafikperioden är tillväxten alldeles
inskränkt till stationssocknarna och motsvaras beträffande socknarna utan
station af den mest afgörande nedgång. Denna utveckling för socknarna
utan station är så utpräglad, att ett par siffror må anföras till belysning
däraf. Före järnvägens tid visade 11 af de 22 socknarna utan station rela-
tiv uppgång och lika många relativ nedgång
— alltså fullständig jämvikt;
under byggnadsperioden visade däremot 16 relativ uppgång mot nedgång
för blott 6 — alltså en alldeles öfvervägande uppgång; och slutligen förekom
under trafikperioden relativ uppgång för 3, men nedgång för 19 — alltså
nästan allmän nedgång. Detta resultat blir ännu mer slående, då man
får veta, att två af de tre socknar som lyckats bibehålla sin uppgång under
trafikperioden äro de två städerna Sköfdes och Falköpings starkt växande
landsförsamlingar, hvadan alltså endast en af de 20 stationslösa rena lands-
bygdssocknarna visar relativ uppgång.
Hvad stationssocknarna beträffar är deras tillväxt främst att tillskrifva
de två stationssamhällena Töreboda och Stenstorp, men är för öfrigt fördelad
på de flesta socknar. Hur stark deras relativa ökning är kan man sluta
däraf, att medan länets landsbygd som helhet visar nästan fullständigt stilla-
stående under perioden 1861 —1905 (ökningen är mindre än en procent på
hela perioden af 45 år), är stationssocknarnas tillväxt under samma tid 28,7 X-
Afven Älfsborgs län erbjuder från flera synpunkter intresse. Den stora
historiska textilindustrin på landsbygden (koncentrerad särskildt i Marks
härad och Väne härad) liksom nästan all annan industri i länet håller sig
alldeles fjärran från stambanans område, som utgöres af Vätle och Kullings
tämligen rena jordbrukshärader. Någon relativ folkökning borde då knap-
past vara att vänta för järnvägssocknarna, och ännu mindre borde det vara
tal om någon absolut folkökning, ty länet som helhet hör till dem som
lidit mest af emigrationen. Den tanken har till och med framkastats, att
de ganska talrika järnvägarna i länet snarare bidragit att väcka folkets läng-
tan efter att komma bort än att hålla det kvar.
För denna fråga är det föreliggande materialet ganska belysande, såtill-
vida som trafikperioden för de tidigare stambanorna börjar före den första
utvandringsperioden (1866
—73) och alltså ger ett intryck af utvecklingen
sådan den ter sig under inflytande af hela utvandringen. För Älfsborgs läns
’
Se nedan 108.
’
Af SuNDBÄRG i Jernbanebladet XIX 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
