39 ken — tändsticksindustrin i Tidaholm, som öfver två bibanor når stam- banan i Stenstorp, och slutligen samt framför allt kalkbrytningen. I sockenstatistiken har länet måst delas i två bitar, därför att bandelen Göteborg —Töreboda öppnades redan 1856—59, medan fortsättningen från Töreboda norrut var det som sist blef färdigt af Västra stambanan. Det nordligare stycket består emellertid bara af tre socknar, och dess siffror behärskas af Töreboda station. Mycket betydelsefullare är den södra delen, och dess utveckling är i hög grad karakteristisk. Under byggnadsperioden möter man en stark tillväxt i så godt som alla socknar och, anmärkningsvärdt nog, allra mest allmänt bland icke-stationssocknarna; men under trafikperioden är tillväxten alldeles inskränkt till stationssocknarna och motsvaras beträffande socknarna utan station af den mest afgörande nedgång. Denna utveckling för socknarna utan station är så utpräglad, att ett par siffror må anföras till belysning däraf. Före järnvägens tid visade 11 af de 22 socknarna utan station rela- tiv uppgång och lika många relativ nedgång — alltså fullständig jämvikt; under byggnadsperioden visade däremot 16 relativ uppgång mot nedgång för blott 6 — alltså en alldeles öfvervägande uppgång; och slutligen förekom under trafikperioden relativ uppgång för 3, men nedgång för 19 — alltså nästan allmän nedgång. Detta resultat blir ännu mer slående, då man får veta, att två af de tre socknar som lyckats bibehålla sin uppgång under trafikperioden äro de två städerna Sköfdes och Falköpings starkt växande landsförsamlingar, hvadan alltså endast en af de 20 stationslösa rena lands- bygdssocknarna visar relativ uppgång. Hvad stationssocknarna beträffar är deras tillväxt främst att tillskrifva de två stationssamhällena Töreboda och Stenstorp, men är för öfrigt fördelad på de flesta socknar. Hur stark deras relativa ökning är kan man sluta däraf, att medan länets landsbygd som helhet visar nästan fullständigt stilla- stående under perioden 1861 —1905 (ökningen är mindre än en procent på hela perioden af 45 år), är stationssocknarnas tillväxt under samma tid 28,7 X- Afven Älfsborgs län erbjuder från flera synpunkter intresse. Den stora historiska textilindustrin på landsbygden (koncentrerad särskildt i Marks härad och Väne härad) liksom nästan all annan industri i länet håller sig alldeles fjärran från stambanans område, som utgöres af Vätle och Kullings tämligen rena jordbrukshärader. Någon relativ folkökning borde då knap- past vara att vänta för järnvägssocknarna, och ännu mindre borde det vara tal om någon absolut folkökning, ty länet som helhet hör till dem som lidit mest af emigrationen. Den tanken har till och med framkastats, att de ganska talrika järnvägarna i länet snarare bidragit att väcka folkets läng- tan efter att komma bort än att hålla det kvar. För denna fråga är det föreliggande materialet ganska belysande, såtill- vida som trafikperioden för de tidigare stambanorna börjar före den första utvandringsperioden (1866 —73) och alltså ger ett intryck af utvecklingen sådan den ter sig under inflytande af hela utvandringen. För Älfsborgs läns ' Se nedan 108. ' Af SuNDBÄRG i Jernbanebladet XIX 15.