ANDRA KAPITLET. STATIONSSAMHÄLLENA OCH INDUSTRIEN PÅ LANDSBYGDEN. Den undersökning som gjorts i det föregående har åsyftat att visa järn- vägens inflytande på själfva landsbygden. Men gränsen mellan land och stad hör till statistikens mera godtyckliga indelningar, och den i internatio- nell statistik godtagna terminologin, som identifierar en stad med en kom- mun eller — något bättre — en ort med minst 2,000 invånare, är ej mera värd än en afgränsning vid ungefär hvilken annan numerisk punkt som helst — olikheten ligger naturligtvis icke i folktalet i och för sig, allra minst då det skiljes från arealen. Hvad Sverige angår, innebär gränsen mellan land och stad en uppdelning efter förvaltningsområden mera än efter om- rådenas ekonomiska karaktär. Det är också redan nu klart, att järnvägens inverkan till stor del har medfört uppkomst af stadsbygd inom hvad som juridiskt sedt fortfarande är landsbygd. Den frågan ligger emellertid nära till hands: hur stor del af den ökning, som förut konstaterats såsom ett resultat af järnvägarna, har kommit den verkliga landsbygden till godo? Men frågan kan knappast besvaras, redan af det skäl att ordet landsbygd kan tas i många betydelser. Också om man ägde folkmängdsuppgifter för hvarje by, ja hvarje gård, skulle problemet ej vara löst, ty det måste alltid bli mer eller mindre godtyckligt när man vill anse folkmängden i en by så samman- trängd eller så stor, att den bör räknas till stadsbygden. Uppställer man för sig däremot den frågan, hur stor del af folkökningen faller på jordbruksnäringen och hur stor del på industrin, så är ett svar visst icke omöjligt att lämna. Huruledes de olika yrkesgrupperna i Sverige vuxit under de sista femtio åren kan visserligen icke fullt exakt angifvas, och ännu mindre låter det uppvisa sig för så små områden som järnvägs- socknarna. Men hela den föregående framställningen ger tillräckligt tydligt vid handen, att i de allra flesta fall, då en folkökning ägt rum på grund af järnvägen, har denna ökning haft till närmaste orsak en industrialisering af området i fråga. Det kan alltså knappast betviflas, att järnvägens förnämsta ' P. Meuriot Des agglomérations urbaines dans VEurope contemporaine (Paris 1898), kap. 2, lämnar en god kritik af de olika uppställda kriterierna på skillnaden mellan stad och land. Hans apologi för att han icke själf uppdrar en bättre gräns än föregångarna är emel- lertid m3'cket olycklig, tj' den går ut på att de små agglomererade samhällenas tillväxt är så obetydlig, att det ej betyder m3'cket, till hvilkendera sidan man räknar dem (57 f.). Som den föreliggande framställningen visar, är det just dessa små samhällens utveckling, som i Sverige är af det största intresset och som därför hos oss förtjänar att i första rummet studeras. Huruvida man räknar dem till stad eller land kan däremot visserligen vara mindre viktigt, om man blott ordentligt definierar sina begrepp och framför allt ej glömmer bort denna gränsgrupps tillvaro och betydelse. Lämpligast är nog i många fall att hålla sig till den officiella indelningen, hvars godtycklighet åtminstone hvilar på en historisk differens.