Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Stationssamhällena och industrien på landsbygden - Järnvägens tendens att skapa agglomererade samhällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET.
STATIONSSAMHÄLLENA OCH INDUSTRIEN PÅ LANDSBYGDEN.
Den undersökning som gjorts i det föregående har åsyftat att visa järn-
vägens inflytande på själfva landsbygden. Men gränsen mellan land och
stad hör till statistikens mera godtyckliga indelningar, och den i internatio-
nell statistik godtagna terminologin, som identifierar en stad med en kom-
mun eller
— något bättre — en ort med minst 2,000 invånare, är ej mera
värd än en afgränsning vid ungefär hvilken annan numerisk punkt som
helst — olikheten ligger naturligtvis icke i folktalet i och för sig, allra minst
då det skiljes från arealen. Hvad Sverige angår, innebär gränsen mellan
land och stad en uppdelning efter förvaltningsområden mera än efter om-
rådenas ekonomiska karaktär. Det är också redan nu klart, att järnvägens
inverkan till stor del har medfört uppkomst af stadsbygd inom hvad som
juridiskt sedt fortfarande är landsbygd. Den frågan ligger emellertid nära till
hands: hur stor del af den ökning, som förut konstaterats såsom ett resultat af
järnvägarna, har kommit den verkliga landsbygden till godo? Men frågan
kan knappast besvaras, redan af det skäl att ordet landsbygd kan tas i många
betydelser. Också om man ägde folkmängdsuppgifter för hvarje by, ja
hvarje gård, skulle problemet ej vara löst, ty det måste alltid bli mer eller
mindre godtyckligt när man vill anse folkmängden i en by så samman-
trängd eller så stor, att den bör räknas till stadsbygden.
Uppställer man för sig däremot den frågan, hur stor del af folkökningen
faller på jordbruksnäringen och hur stor del på industrin, så är ett svar
visst icke omöjligt att lämna. Huruledes de olika yrkesgrupperna i Sverige
vuxit under de sista femtio åren kan visserligen icke fullt exakt angifvas, och
ännu mindre låter det uppvisa sig för så små områden som järnvägs-
socknarna. Men hela den föregående framställningen ger tillräckligt tydligt
vid handen, att i de allra flesta fall, då en folkökning ägt rum på grund af
järnvägen, har denna ökning haft till närmaste orsak en industrialisering af
området i
fråga. Det kan alltså knappast betviflas, att järnvägens förnämsta
’
P. Meuriot Des agglomérations urbaines dans VEurope contemporaine (Paris 1898),
kap. 2, lämnar en god kritik af de olika uppställda kriterierna på skillnaden mellan stad och
land. Hans apologi för att han icke själf uppdrar en bättre gräns än föregångarna är emel-
lertid m3’cket olycklig, tj’ den går ut på att de små agglomererade samhällenas tillväxt är så
obetydlig, att det ej betyder m3’cket, till hvilkendera sidan man räknar dem (57 f.). Som
den föreliggande framställningen visar, är det just dessa små samhällens utveckling, som i
Sverige är af det största intresset och som därför hos oss förtjänar att i första rummet
studeras. Huruvida man räknar dem till stad eller land kan däremot visserligen vara mindre
viktigt, om man blott ordentligt definierar sina begrepp och framför allt ej glömmer bort
denna gränsgrupps tillvaro och betydelse. Lämpligast är nog i
många fall att hålla sig till
den officiella indelningen, hvars godtycklighet åtminstone hvilar på en historisk differens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
