Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Stationssamhällena och industrien på landsbygden - Nya industrisamhällen vid järnväg - Förstads- och villasamhällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Af betydligt större intresse än dessa historiska orter, hvilkas utveckling
endast påskyndats af de nya kommunikationerna, är den tredje gruppen,
som består af de nya industriorter hvilka uppstått vid järnvägarna van-
ligen omkring en enda industri eller t, o. m. ett enda företag. Dessa äro
snart sagdt oräkneliga, ty såsom strax skall visas närmare är denna form
af lokalisering ett utmärkande drag för svensk industri. Att räkna upp dem
här skulle vara alldeles obehöfligt, då de utan svårighet återfinnas i
bilagan,
där de vanligen äro upptagna inom klämmer. Vill man åter undersöka
hvilka af dessa orter som ha järnvägen att tacka för sin tillvaro blir upp-
giften ännu svårare än vanligt, såtillvida som i regeln inga äldre folk-
mängdsuppgifter än de för 1900 finnas att tillgå.
Må vi emellertid tills vidare lämna dessa industriorter på landsbygden
å sido för att betrakta den fjärde och sista gruppen af stationssamhällen,
förstads- och villasamhällena, en grupp alldeles för sig själf.
Förstads- och villasamhällena äro i alla länder en frukt af det sista år-
hundradets, ja, i de flesta länder t. o. m. af det sista halfva århundradets
utveckling. Ju mera städerna tillväxa i storlek dess svårare visar det sig
att finna lämplig plats i deras medelpunkter för vare sig bostäder eller fa-
briker. Följden häraf är i alla storstäder, att stadens centrum, dess histo-
riska del, långt ifrån att tillväxa i folkmängd tvärtom blir föremål för ut-
flyttning och alltmera upptages af affärslokaler. Mest slående är detta i
London, hvars 11 centrala distrikt företett en folkminskning växande från
2,7 X 1861—70 till 7,2 X 1881—90; 1851—81 minskades antalet bebodda
bostäder i Londons City från 14,580 till 6,493. I Stockholm är folkminsk-
ningen i staden inom broarna visserligen ej betydande (Storkyrkoförsam-
lingens folkmängdssiffra sjönk under femtioårsperioden 1855—1904 endast
från 12,845 till 11,835, alltså med 1,010); men stadens hela tillväxt faller
på dess öfriga områden, så att Storkyrkoförsamlingen, som 1855 hyste
13,4 % af stadens folkmängd, nu representerar föga mer än en fjärdedel af
detta tal (3,7 %). Befolkningen och industrin flytta allt längre ut, och de
stora städerna växa starkare ju längre man kommer från medelpunkten.
En förutsättning härför är gifvetvis tillvaron af moderna kommunikations-
medel, som sätta den arbetande befolkningen i tillfälle att dagligen besöka
stadens centrum. I den mån en sådan utveckling försiggår inom stadens
eget område kan den dock här lämnas å sido, emedan den afgörande fak-
torn i detta fall är spårvägarna och icke järnvägarna.
Däremot framträder i
nyare tid dessutom en stark tendens till befolk-
ningsagglomeration utanför det egentliga stadsområdet, och detta i två olika
afseenden, dels för bostäder och dels för fabriksanläggningar. Hvad bostä-
derna beträffar göra såväl de höga tomtpriserna som ordningen för städernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
