66 bebyggande det omöjligt att inom staden erhålla så billiga, rymliga och hälsosamma bostäder som på platser med en prägel som står landsbygdens närmare. För industrin verka delvis samma faktorer i samma riktning, och särskildt medför tomtvärdestegringen för industrien alldeles säregna svå- righeter. Tomtpriserna i stadens centrala delar utgöra i sig själfva vanligen ett tillräckligt hinder för anläggningar af fabriker som äro i behof af stort utrymme. Men om fabriken anlagts på en tid då tomtvärdena voro låga, så visar en under de sista åren allt rikare erfarenhet, att de stora värden som fabriksföretaget alltså erhållit utan sammanhang med sin egentliga verksamhet bli en verklig fara för detsamma, därför att de framkalla speku- lationer, som i syfte att få tomterna i händer söka eröfra företaget och lägga ned dess drift. Äfven andra hänsyn spela för öfrigt in, kanske främst det förhållande att fabriksdriften ofta medför ett buller och en försämring af atmosfären som en stor och tätt sammanbyggd stadskommun vanligen bör söka förhindra i sitt eget intresse. Följden har då blifvit, att de stora städerna tillväxa oerhördt i utsträckning, att — såsom A. F. Weber ut- trycker det — befolkningskoncentrationen fortfar oförminskad i omfång men aftagande i intensitet. Hvad som nu har sagts gäller i stor utsträckning om de större städerna äfven i vårt land, Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och äfven andra. Genom användning af siffrorna för de kommuner hvari municipalsamhäl- lena och köpingarna ingå beräknade dr Edv. Söderberg folkökningen i mellersta och södra Sveriges förstadssamhällen till 45, i % under de tio åren 1881—90 och 58,9 % under de tio åren 1891—1900.' Den tillväxt i folk- ökningens tempo som redan dessa siffror antyda har emellertid sannolikt blifvit mycket starkare under de sista fem åren. För år 1900 beräknade dr E. Arosenius folkmängden i Stockholms förstäder till 14,723, i Göteborgs till 21,553, i Malmö stads förstäder till 9,238 och i Norrköpings till 6,094.^ Om man bortser ifrån att Göteborgs förnämsta förstad Lundby nu inför- lifvats med staden, är den ökning som dessa siffror undergått på de sista fem åren ofantlig. För att ej betunga framställningen och på grund af den ofta anmärkta bristen på fullt jämförbara siffror må det vara nog att här lämna uppgifter angående Stockholms förstäder. Enbart sådana af Stockholms förstäder, som utgöra köpingar eller muni- cipalsamhällen ägde i slutet af 1905 en sammanlagd folkmängd af 24,122 invånare. Ser man bort ifrån Tumba, som ej ingår i beräkningen för 1900, men i stället tillägger två 1900 medräknade områden, som ännu sakna själf- styrelse (trakten omkring Hufvudsta samt Henriksdal och Finnboda) och hvilkas sammanlagda folkmängd mycket lågt kan sättas till 1,500, blir siff- ran för 1905 24,882 invånare. Detta innebär en ökning på fem år af ' Det sista saknar ej häller betydelse för småindustrin och handtverket, men dessa in- dustriformer äro genom kundkretsens karaktär och annat vanligen förhindrade från en syste- matisk utflyttning. Jfr K. Sondén Småindustri inom bostadskomplexer i våra storstäder (Teknisk tidskrift XXXVII, 1907) 5 f. ^ Statistisk tidskrift 1902 s. 115. ä Ib. 1903 s. 113.