70 slag det här gäller; medan det däremot, som förut antydts, är ett oafvisligt behof från både industrins och stadens egen synpunkt att fabrikerna flyttas från de tätare bebyggda stadsdelarna. Rent ekonomiskt sedt är alltså skill- naden mellan industri i städerna och industri i städernas grannkommuner vanligen ganska obetydlig. En helt annan fråga — och en fråga af långt större räckvidd— är den om industrin på den verkliga landsbygden, om hvad man kallar industrins decentralisation. Och äfven härvid är kommunikationsmedlens betydelse alldeles afgörande. Kommunikationsmedlen kunna emellertid verka i mer än en riktning. De kunna förstärka ställningen för ett stort produktions- och konsumtions- centrum, men de kunna likaväl göra det möjligt för orter öfverallt i landet att förse de stora städerna med deras behof. I denna strid mellan två ten- denser synes den senare nu i nästan alla länder alltmera afgjordt afgå med segern; särskildt anmärkningsvärd är den afgörande minskning i betydelse som storstäderna i industriellt afseende undergått under tioårsperioden 1891 —1900 i ett land med så utpräglad storstadsprägel som Förenta staterna.^ Det är i dessa fall dock vanligen ej landsbygden som vinner på städernas bekostnad, utan de något mindre, rena fabriksstäderna, som draga till sig allt flera delar af industrin från de stora medelpunkterna för alla former af modernt stadslif. ^ Hvad åter Sverige beträffar har det af ålder varit ett utmärkande drag för vår industri, att den varit förlagd på landsbygden. I bruken äger vårt land sedan århundraden en egendomlig form för industriföretaget och ar- betsförhållandet; och som strax skall närmare belysas har detta sin för- klaring i den svenska industrins skaplynne. Siffrorna i 1850 års yrkes- statistik förefalla i hög grad ofullständiga i hvad som angår den egentliga fabriksindustrin — hvars arbetare sannolikt till stor del uppförts bland handtverkarna — medan den typiska landsbygdsindustrin, nämligen bergs- handteringen, torde vara fullständigare upptagen. Siffrorna lämna därför sannolikt en öfverdrifven bild af landsbygdens andel i Sveriges industriella lif, innan ännu de nya förhållandena inträdt. Men ehuru öfverdrifna och, hvad de absoluta talen angår, ofullständiga, gifva uppgifterna dock en an- tydan om läget. Af hela gruppen bruks- och fabriksfolk (inräknadt ägare och mästare) tillhörde 1850 antal personer o/ /o landsbygden 28,893 76,4 städerna 8,915 23,6 hela riket 37,808 100,0 ' Ett stort material till frågans belysning erhålles i den stora redogörelsen för Förenta staternas folkräkning 1900 (Reports of the Twelfth Census. Manufactures I kap. 3, New York 1902). Detta amerikanska material (bearbetadt af W. M. Steuart) visar att de 100 största städernas andel 1891 —1900 sjönk från 54,3 % till 49,7 % af Förenta staternas ar- betarantal och från 60,o % till 52,6 % af industrins produktionsvärde (tab. I s. CCXIX). Jfr äfven den något tidigare framställningen hos. W. Sombaut Der möderne Kapitalismus II (Lpz. 1902) 217 ff. ' Detta märkes särskildt i Tyskland, beträffande Krefeld, Chemnitz, Barmen m. fl. städer.