71 Om man fullständigar dessa siffror med det öfverskott öfver dem som Kommerskollegiets fabriksberättelse för samma år företer, och fördelar detta öfverskott på land och stad efter samma proportion som siffrorna för den egentliga fabriksindustrin i yrkesstatistiken, kommer man till följande re- sultat: antal personer % landsbygden 31,691 74,6 städerna 10,780 25,4 hela riket 42,471 100,0 Som man ser är skillnaden mellan de uppgifna och de kalkylerade talen ej stor med hänsyn till fördelningen på land och stad; äfven efter de se- nare talen — hvilka som absoluta tal sannolikt också äro för låga — till- hörde nästan tre fjärdedelar af industrin år 1850 landsbygden.^ Hvad järnvägarna i detta fall ha gjort är att skapa förutsättningar för bibehållande af den gamla ordningen under eljes alldeles förändrade för- hållanden. Från 1870 kan man i yrkesstatistiken med lätthet följa de olika näringsgrenarnas utveckling i städerna och på landet och blir därvid i till- fälle att taga hänsyn ej blott till den egentliga yrkesidkande befolkningen, utan äfven till deras familjer och hushåll. ^ Resultaten äro i hög grad slående. Af landtbefolkningen lifnärde sig 1870 81,80 X af jordbruk, men 1900 endast 67,3 9 X — en minskning med 14,4 1 X- I stället har industribefolkningen från 9,55 X 1870 vuxit till 22,01 °^ 1900 af landsbygdens hela folkmängd — en ökning med ' Yrkesstatistikens siffror uträknade efter tabeller till Tabellkommissionens femårsberättelse för 1846/50, tab. 41, näringsstatistikens efter Kommerskollegiets fabriksberättelse, bil. lit. A, och Bergskollegiets bergverksberättelse s. 2, båda för 1850. Bergverksstatistikens siffra för arbetarantalet (17,982) och yrkesstatistikens siffra för arbetarna vid bruk, masugnar och vals- verk samt sten- och grufbrytning (15,684) visa, som man ser, ej alltför stor öfverensstäm- melse, men skillnaden är större mellan fabriksstatistikens uppgift om antalet »ägare och ar- betare» samt yrkesstatistikens uppgift om allt bruks- och fabriksfolk efter afdrag af de två nämnda industrigrupperna (resp. 23,427 och 18,764). Det är denna skillnad (4,663) som de- lats upp på land och stad (efter förhållandet 3:2) i textens kalkyl — Kommerskollegiets be- rättelse skiljer nämligen ej på land och stad. En utförligare analys af detta material tillåter ej utrymmet. Det må blott påpekas, att statistiken öfver bandtverket företer en ännu starkare divergens mellan de två berättelserna, men i motsatt riktning; yrkesstatistiken (tab. 42) uppger 55,465 >handtverkare och konst- närer» inalles, medan fabriksstatistiken (bil. lit. C) endast upptager 43,809 handtverkare och »gärningsmän». Eftersom yrkesstatistikens öfvervikt här egentligen ligger i grupperna för gesäller, lärlingar och andra handtverksarbetare, torde man kunna anse att en del af fabriks- arbetarna i 3'rkesstatistiken upptas såsom hörande till bandtverket. Att den eljest illa an- skrifna fabriksstatistiken i detta fall bör ha vitsord framför yrkesstatistiken synes mig framgå af primäruppgifternas olika karaktär — i ena fallet uppgifter från namngifna företag, i andra fallet utdrag ur församlingsböckerna. Utan tvifvel äro äfven fabriksberättelsernas siffror för industriarbetarna alldeles för låga, då en mängd företag notoriskt ej redovisats. * Siffrorna gälla befolkningsstatistikens yrkesindelning, sedan gruppen »utan uppgifvet yrke» fördelats på öfriga grupper. Ehuru den svenska yrkesstatistikens brister äro oförnek- liga och allmänt erkända, finns det väl ej anledning att antaga fel i någon viss riktning be- träffande de stora yrkesgrupperna; och fördelningen på land och stad synes böra vara oan- griplig.