Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier - Järnvägarnas betydelse för grufdrift och malmexport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
lands (sedermera en del af Mora—Vänerns) järnväg, Uddeholms och Nord-
mark— Klarälfvens järnvägar, de flesta af dessa hörande till våra viktigaste
enskilda banor.
Därmed försvann äfven hela det tunga och hjälplösa transportsystemet i
bergslagen. Beträffande perioden 1871 —75 skref landshöfding Bergström i
sin femårsberättelse: »De hittills begagnade transportleder och transportsätt
för forsling af järnhandteringens materialier och produkter äro nästan helt
och hållet förändrade eller på väg att blifva det genom anläggning af flera
större järnvägar. ... Vid de i föregående berättelse omnämnda faktorier
och uppsamlingsställen har nästan all trafik numera upphört.» Filipstads
bergslags kanal, som byggts 1853—57 och samlat nästan hela Värmlands
bruksrörelse, undanträngdes fullständigt af Östra Värmlands järnväg och
är nästan oanvänd sedan slutet af 1870-talet. På samma sätt tog Nora
—Karlskoga järnväg Timsälfvens trafik, Vikern^Möckelns järnväg ersatte
Stribergs (häst)järnväg och Mora—Vänerns järnväg tog trafiken från den af
15 sjöar och 11 småbanor sammansatta Yngen
—Dalagränsens trafikled.
Verkningarna gingo emellertid längre än så. Först järnvägarna kunde
nämligen skapa den koncentration af produktionen, som var en nödvändig
förutsättning för modern grufdrift och järnindustri, och som äfven är ett af
de mest uppenbara dragen i den svenska järnhandteringens utveckling un-
der det sista halfva århundradet.
Må vi börja med järnmalmsbrijtningen. Femårsmedeltalen för grufbryt-
ningen te sig på följande sätt."
med malmfäiigst bruten järnmalm
arbetade grufvor i tusen ton
1856—60 ? 423,7
1861—65 500 453,5
1866—70 422 542,3
1871—75 576 784,7
1876—80 382 721,2
1881—85 496 874,i
1886—90 530 930,o
1891—95 339 1,517,4
1896—1900 339 2,293,9
1901—05 332 3,563,2
Som man ser medför den stora uppgångsperioden 1871 —75 en mycket stor
ökning i grufvornas antal likaväl som i
produktionen, men detta förhål-
•
H Örebro lån 1871/75 ss. 12 f.
"^
S 1905 tab. 9. Våg- och vaiLenbijggnadskåren 37 ff.
’
Efter Finanskomiténs betänkande tab. X samt C 1905 s. VI. Siffrorna för antalet
grufvor synas gälla sådana , som voro föremål för mer än s. k, försvarsarbete, men äro i hvad
fall 3om helst ej särdeles pålitliga, emedan man ej vet hur mänga gvuiöppningar som upp-
ges såsom utgörande en grufva. Minskningen i
grufantalet torde delvis bero på vidsträcktare
omfång af begreppet: en grufva. Bilden af fluktuationerna är emellertid sannolikt att lita
på; och t. o. m. om man skulle tänka sig grufvornas antal oförändradt, blefve brj^tningen
pr gr;ufva, som texten anmärker, mer än åttadubblad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
