Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
järnverk på tal alldeles samtidigt med uppkomsten af planerna på Bergslags-
banan; 1873 innan ännu banan var färdig började anläggningen vid Domn-
arfvet och 1878 sattes verket i
gång. Domnarfvets järnverk är i allt väsent-
ligt beroende af sin järnvägsförbindelse för tillgång på såväl träkol — i
den mån det ej brännes på platsen
— och stenkol som malm. Malmen
(85,798 ton 1905) kommer i främsta rummet (till
närmare fyra femtedelar)
från Grängesberg (64 km på Bergslagsbanan) men äfven från andra håll,
medan träkolen (20,244 ton) komma öfver Falun och Borlänge från fem
olika orter i
Dalarne, stenkolen öfver Gäfle och den färdiga varan går ut
öfver Gäfle och Stockholm.^ Som bekant är Domnarfvet Sveriges största
järnverk
— det uppges vara det största träkolsjärnverk i världen — och
dess årsproduktion har ett tillverkningsvärde af 7 mill. kronor. Domn-
arfvets brukssamhälle ägde 1900 4,227 inv., hvartill dessutom på visst sätt
kan räknas Borlänge köping (1,192 inv. 1906).
Att redogöra för hvilka öfriga svenska järnverk som för sin moderna
uppblomstring äro beroende af sin järnvägsförbindelse skulle föra alltför
långt och erbjuder äfven svårigheter. Ju mer man intränger i materialet,
dess oftare tycker man sig finna att ett uppsving inträder efter järnvägsan-
läggningens tillkomst; men i
många fall är det dock ej möjligt att företaga
annat än gissningar, och en uppräkning skulle vara af jämförelsevis ringa
intresse, då man ej är i stånd att säga på hvilket sätt järnvägens upp-
muntrande inflytande gjort sig gällande.
Några fall må dock nämnas. Hofors stora järnverk vid Gäfle—Dala-
banan är visserligen det äldsta i
Gästrikland, härstammande från början af
1600-talet, men äfven här blef en koncentrerad produktion möjlig först efter
järnvägsanläggningen, som tillät träkolets samlande på en enda punkt. Vid
samma bana fmner man också en stark utveckling af Forsbacka sedan bör-
jan af 1870-talet. Bägge dessa verk erhålla sina behof af malm (16
—22,000
ton), träkol (14
—17,000 ton) och stenkol (8
—10,000 ton) genom järnvägen.
^
Af
norrländska järnbruk som möjligen påverkats af Norra stambanan, må näm-
nas Horndal och Vij bruk (vid Ockelbo), det senare med ett valsverk från 1885.
I Dalarne märkes utom Domnarfvet framförallt Avesta, det urgamla koppar-
verket, som nu uteslutande är järnbruk och hvars uppblomstring egentligen
går tillbaka till 1883 — sedan Södra Dalarnes järnväg blifvit färdig 1881.
Af järnverken i södra Dalarne och Västmanland är det särskildt Nyhammar,
som uppgifves ha fått ett stort uppsving under de senaste åren genom
Stockholm—Västerås—Bergslagens sista, ännu ej fullt afslutade utlöpare
(Engelsberg
—Vansbro). Vid Frövi—Ludvika järnväg märkas Bångbro — an-
lagdt alldeles samtidigt med banan, 1871 —74 — och Stora, vid Askersund—
Skyllbergs järnväg Skyllbergs bruk samt vid Nordvästra stambanan Hassel-
fors bruk.^ Vid Östra stambanan i närheten af Boxholms station anlades
’
På grundval af B.sB (1905) tabb. 11 och 14.
’
Se not 2 föreg. sid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
