Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier - Järnvägarna och träkolsproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
gått till denna, ursprungliga transportled. Hvad slutligen den färdiga varan
beträfifar går denna alltid vintertiden och, hvad krigsmateriel från Bofors
vidkommer, vanligen äfven sommartiden på järnväg hela vägen
— export-
gods öfver Laxå till Göteborg
— men sommartiden användes eljest den
kombinerade vägen, som trots otillfredsställande omlastningsförhållanden
i Otterbäcken gör frakten sommartid omkring 2 kr billigare pr ton än vin-
tertiden.
Denna rent sakliga beskrifning af de olika kommunikationsmedlens be-
tydelse för ett modernt järnbruk afser egentligen endast att ge en åskådlig
bild af produktionens och kommunikationernas sammanhang, ej att bevisa
några vissa satser. Emellertid framgår däraf icke desto mindre tydligt, att
så länge Sveriges järnindustri är beroende af träkolet såsom bränsle — vissa
tecken tyda ju på, att en annan tid kan stunda — har järnvägsförbindelsen
sin förnämsta betydelse från träkolstillgångens synpunkt, men att den från
denna synpunkt också är ett verkligt lifsvillkor. Frånsedt den norrbott-
niska malmen torde man kunna antaga att de flesta järnbruk ännu hämta
en öfvervägande del af sitt behof från jämförelsevis närliggande grufvor
eller också genom billigare kommunikationer än järnvägar, och äfven för
färdiga produkter kunna vattenkommunikationer eller rättare sagdt kombi-
nerad transport vara möjlig, liksom denna nästan alltid ställer sig icke obe-
tydligt billigare. Men intet af detta lämpar sig för träkolet, hvars trans-
portlängd dessutom växer och, som strax skall visas, äfven bör växa med
hvarje år som går.
Hufvudanledningen till järnvägens oumbärlighet från träkolstransportens
synpunkt kan sägas vara, att träkol ej gärna tål vid omlastning, emedan det
därvid lider en värdeförminskning som stundom närmar sig värdelöshet —
och de sammansatta transportlederna under sådana förhållanden nästan äro
ur räkningen. Ju mindre bergslagens skogar bli i stånd att förse sin egen järn-
industri med erforderligt bränsle för kolning, desto mera blir då denna
industri beroende af möjligheten till en billig järnvägstransport öfver ett
mycket stort afstånd.
Det är emellertid ej nog med att träkolstillverkningen har den största
betydelse för industrien. Äfven för en rationell skogsvård kan den sägas
vara icke långt ifrån ett lifsvillkor. Endast genom kolning kan man göra
ekonomiskt fruktbärande de massor af skogsaffall, som alltid, men särskildt
efter afverkning, bli liggande i
skogarna och som äro ett af de farligaste
hindren för skogens återväxt. Fackmännens uppfattning af kolningens be-
tydelse för en god skogsskötsel framgår tillräckligt tydligt däraf, att skogs-
komitén 1899 efter en förklaring att öfverafverkning är rådande på ojäm-
förligt största delen af de enskildes skogar
— som utgöra 94Y2 % af hela
skogsarealen
— i mellersta Sverige, likväl fäller det slutomdömet, att åter-
växten i
bergslagen är ganska tillfredsställande på grund af den ännu bi-
behållna mycket omfattande kolningen.^ Men i hvilken utsträckning det
ännu sj^ndas med afseende på skogsaffallets kvarlämnande i de norrländska
’
Skogskomiiéns betänkande (1899) I 66, jfr 61, 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
