Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
de enskilda banorna. Detta förhållande möter man äfven i
trakter, där
man minst skulle ha väntat det, såsom Upland, Småland och Västergötland;
och exempelvis linjen Stockholm—Malmö äger enligt 1905 års statistik mellan
Södertälje och Hessleholm endast tio och enligt 1904 års statistik endast
fyra stationer af 55, där den afsända kvantiteten af oarbetade trävaror ej
öfverstiger 1,000 ton.
Ju mera förädlad vara trävaruindustrin åstadkommer dess större blir
dess samband med de snabbare och dyrare transportmedlen. Då den
högre delen af trävaruindustrin öfvervägande är förlagd till äldre kultur-
bygder än Norrland blir det emellertid alltid svårare att reda ut de olika
faktorernas andel i
utvecklingen. Med hänsyn till trämassefabrikationen fram-
står emellertid Tvärbanans inverkan starkare än kanske i
något annat af-
seende. Med afseende på den på statsbanorna transporterade pappersveden
kommer Tvärbanan i första rummet; det är särskildt Krokom och Hjärpen,
som på järnväg taga emot stora kvantiteter (resp. 40,100 och 15,300 ton
1904^ i hufvudsak från grannstationerna Nälden och Mörsil — visserligen
öfver mycket korta afstånd (11 resp. 10 km). Hufvudvikten ligger dock vid
transporten af fabrikatet, ej af råvaran, och härvid har Tvärbanan (i vid-
sträckt mening, d. v. s. linjen Sundsvall—Storlien) öfver halfva statsbanor-
nas transportkvantitet af våt trämassa samt större del än någon annan bana
af den våta massan. Afgörande äro härvidlag främst de två stora företagen
Hismofors trämassefabrik och Hjärpens cellulosafabrik, som båda skapats
af järnvägen och använda den för export, dels och framför allt öfver Trond-
hjem, dels öfver Sundsvall. Äfven i
öfriga delar af landet är trämasse-
industrin mycket beroende af järnvägen. I Gästrikland märkes Storviks
sulfitfabrik, som anlades 1888 och som får sitt stora behof af pappersved
åtminstone delvis på statsbanorna (58,600 ton), främst från Myskje, öfver det
ganska ansenliga afståndet af 102 km; fabrikerna i Gästrikland sända under
vintern trämassan på järnväg öfver Stockholm, ja t. o. m. öfver Göteborg.^
Slutligen märkes trämasseindustrin i sin särskilda hemort, Värmlands län,
till stor del lokaliserad utefter Bergslagsbanan.
— Äfven för förädlingens
därpå följande stadium, pappersindustrin, har särskildt det småländska järn-
vägsnätet uppenbarligen haft stor betydelse, om än järnvägarna här äro följd
snarare än förutsättning för industrins uppkomst; järnvägarnas betydelse för
pappersbruken i andra delar af landet framgår af att den enda norrländska
fabriken (Forsså vid Näsvikens station på Ljusdal
—Hudiksvallsbanan) till
stor del exporterar sin tillverkning på järnväg öfver Göteborg (680 km).^
För andra slag af högre trävaruindustri äro slutligen stationssamhällena
i alldeles särskild grad hemorten, nämligen för snickeri- och möbelfabrikerna,
såsom redan anmärkts i
föregående kapitel.^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
