Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Orsaken till denna lokalisering af trävaruindustrin i dess mer fram-
skridna stadier är tydligen det förhållande, att industrin å ena sidan ge-
nom att stanna på landsbygden bevarar närheten till råvaran, men å andra
sidan samtidigt genom järnvägen erhåller möjlighet till ett afsättningsom-
råde, som därförutan skulle vara ouppnåeligt.
Sveriges egendomligaste trävaruindustri är uppenbarligen tändsticksindu-
strin, som utgör ett bevis för den seghet hvarmed näringslifvet ännu i
dag håller fast vid sin historiska lokalisering, och för det förhållande att
en fabrikant genom att vara först på platsen ofta kan undvara de flesta
naturliga betingelser. Tändsticksfabrikationen i
Jönköping går tio år längre
tillbaka i tiden än våra äldsta järnvägar, och det är ej lätt att uppvisa
något inflytande från de nya kommunikationerna i industrins historiska
hemort. I äldre tider eff’ektuerades beställningar egentligen efter islossnin-
gen på våren, alltså sjöledes, men äfven landsvägstransport till Göte-
borg förekom. Numera går den färdiga varan så godt som alltid på järn-
väg i fulla vagnslaster, men råvaran, aspvirket, kommer från Ryssland fram-
för allt i
pråmar från Mem vid Söderköping genom Göta kanal och öfver
Vättern, dock äfven numera högst ansenligt på järnväg från Oskarshamn
öfver Nässjö.^ Alldeles liknande är förhållandet med landets öfriga tänd-
sticksfabriker — de flesta numera sammanslutna i ett enda bolag
— och
aspvirket representerar i 1904 års statsbanestatistik 33,400 ton, till fyra
femtedelar i samtrafik, med en medeltransportlängd af 71 km i
egentrafik
och 127 km i samtrafik. Emellertid är helt naturligt järnvägens inflytande
på de nyare fabrikerna större än på den äldsta. Sålunda har en fabrik
uppstått vid Anneberg intill Solberga station på Östra stambanan; och
Sveriges numera största tändsticksfabrik, Vulcan i
Tidaholm, började upp-
blomstra först vid midten af 1870-talet ^
då Hjo—Stenstorpsbanan med dess
sidolinje till Tidaholm blifvit färdig. Eftersom Tidaholm ej ligger vid sjön,
spelar järnvägen här en helt annan roll för råvarutillförseln än förhållandet
är med Jönköping.^
I hvilka afseenden de nya kommunikationerna i
öfrigt inverkat på skogs-
bruket är ej så alldeles lätt att säga. Den industrialisering som öppnan-
det af nya förbindelser med den öfriga världen så godt som alltid medför
undgår nästan aldrig att medföra en väldig tillökning i
skogarnas värde. Men
lika säkert som kommunikationsmedlen ofta äro nödvändiga för att fram-
kalla den afverkning, som skogen kräfver för sin egen sunda utveckling,
lika säkert är det att de ofta draga med sig en allt annat än rationell skogs-
vård genom den öfverafverkning, som framkallas af de ovana och lockande
afsättningsmöjligheterna. På bägge dessa verkningar har man exempel här
’
Efter upplysningar benäget meddelade från Jönköpings och Vulcans tändsticksfabriks-
aktiebolags kontor, äfvensom från Jönköpings station. 1904 års godsslagsstatistik, som högst
berömvärdt anger aspvirket för sig, visar att 14,000 ton ankomma till statsbanorna från Näs-
sjö
—Oskarshamns järnväg.
-
Jfr K. Hesselgren Tändsticksindustrien i Tidaholm (Social tidskrift, V, 1905, 419).
^
Hjo
—Stenstorps järnväg mottog 1904 från statsbanorna 16,000 ton aspvirke, alltså nära
hälften af statsbanornas hela transportkvantitet, medan Jönköping ej mottog mycket mer än
en fjärdedel (8,800 ton).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
