Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dubblat sitt arbetarantal och mer än tredubblat sitt produktionsvärde. Då
uppstodo flera af de stora fabrikerna för järnvägsmateriel, framför allt Atlas
(1873), och andra fabriker började slå sig på denna produktion, som allt-
sedan dess varit en af maskinindustrins hufvudartiklar.^ Man bör äfven
i detta sammanhang nämna statens järnvägars egna verkstäder; de äro vis-
serligen alla egentligen afsedda för reparationer, men särskildt Central-
verkstaden i Örebro fabricerar dessutom ej alldeles obetydligt af nya ar-
tiklar."
Redan 1856 byggde Munktell i Eskilstuna för Nora—Ervalla järnväg
det första svenska jårnvägslokomotivet, »Förstlingen» kalladt, och 1859 två
andra för banan Adelsnäs —Bersbo grufvor,* ehuru ej med någon större
framgång. Statens järnvägar vände sig däremot redan under det första
byggnadsåret till firman Beyer, Peacock & Co i
Manchester, som lär ha
stått långt framom samtida lokomotivfabrikanter. Deras teknik utmärk-
tes bl. a. af systemet med »interchangeable parts», d. v. s. en sådan lik-
formighet i
lokomotivdelarna, att dessa kunde flyttas från en maskin till
en annan. Ända till 1872 fingo Beyer, Peacock & Co konstruera och bygga
alla nya lokomotivtyper för statsbanorna, och därigenom tillfördes Sveriges
industri erfarenheterna från den engelska maskinindustrin i dess mest full-
ändade form samt gagnades säkert mer än om den från början fått försöka
sig på egen hand. Ty redan 1860 började en regelbunden lokomotiv-
fabrikation i
Sverige efter de engelska typerna, vid Nyköpings och Troll-
hättans mekaniska verkstäder, som visserligen båda upphörde därmed 1863.
I stället öfvertog firman Nydqvist & Holm i Trollhättan 1865—66 leveransen
af alla lokomotiv för Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnväg* och fick
1867 den första leveransen till statsbanorna samt lade därmed grunden till
sitt stora och ännu orubbade rykte. Kungl. Järnvägsstyrelsens maskin-
afdelning öfvertog 1874 själf konstruktionsritningarna för de nya typerna,
hvarigenom äfven tyskt inflytande kom att göra sig gällande, och ut-
förandet förlades hos flera olika firmor, jämte Nydqvist & Holm särskildt
Motala verkstad, som 1876 återupptog lokomotivfabrikationen och i
hög grad
utvecklat den. Med helt få undantag utfördes därefter såväl konstruktionen
af nya typer som fabrikationen vid svenska verkstäder, så att af stats-
banornas 907 lokomotiv 1856—1906 659 st. eller nära tre fjärdedelar blifvit
byggda i
Sverige samt nära två tredjedelar hos Nydqvist & Holm (317) och
Motala verkstad (280) tillsammans.*
Beträffande statsbanornas personvagnar spelade firman Lauenstein & Co
i
Hamburg samma roll som Beyer, Peacock & Co med hänsyn till loko-
’
Om den mekaniska verkstadsindustrin se H. Elmquist Undersökning af den mekaniska
verkstadsindustrien i
Sverige II (Arbetsstatistik IV, Sthlm 1904) 447 ft".,
Andra tullkomiténs
betänkande II tab. 124, Sveriges land och folk 796—801 och D 1906 tab. 5.
’*
Se den utförliga
— nästan väl utförliga
— framställningen af H. Mörner i S. J. III
376—499, särskildt 4^94, och L a 1905 (text) s. 13.
^
Adelsköld II* 460.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
