121 Ett särskildt kapitel förtjänar frågan om järnvägstransportens betydelse för den del af landet som med hänsyn till lifsmedel nästan uteslutande är konsumerande, och detta i ständigt tilltagande utsträckning — Norrland. I 1904 års statistik har man material att bedöma denna fråga, emedan där uppges hvad som afsändts resp. mottagits af olika varuslag i sändningar på minst 5 ton dels för olika bandelar, dels för nätets två hufvuddelar: banorna söder om Storvik och banorna norr om Storvik. Hvad nätet sö- der om Storvik lämnar i öfverskott åt Norrland visar sig då genom en subtraktion af mottagningssiffror från afsändningssiffror, och resultatet har följande utseende : ^ Hafre Majs Spannmål ej spec. ... Summa spannmål Mjöl Afsändt från j Mottaget af statsbanor I statsbanor söder om | söder om Storvik I Storvik Afsändnings- öfverskott Ton 41,035 83,149 127,255 Ton 32,243 82,105 123,275 Ton 8,792 1,044 3,980 251,439 237,623 83,867 13,816 18,215 102,082 Som man ser, är det i förhållande till både transportkvantiteter och konsumtion tämligen betydelselösa spannmålskvantiteter som afgå från mel- lersta och södra Sverige till Norrland. Med hänsyn till mjöl är visserligen läget mycket bättre — hvilket innebär att kvarnindustrin äfven för Norr- lands behof till stor del är förlagd söder om Dalälfven — men icke heller i detta afseende är läget tillfredsställande. Att det under dessa förhållanden måste gå stora kvantiteter af spannmål från utlandet till norrländska ham- nar är en gifven sak, men detta talar ej nödvändigt till järnvägarnas dis- favör, då Sverige ju öfver hufvud taget ej kan brödföda sig själf. Däremot vill det synas som om järnvägarna borde kunna ta om hand hela trans- porten inom landet för en så pass förädlad vara som mjöl. Men så är uppenbart icke förhållandet. Om man jämför de kvantiteter mjöl, som im- porterats till Norrlands hamnar, med dem, som från samma hamnar trans- porterats på statsbanorna, visar det sig nämligen, att transportkvantiteten med nästan jämnt 20,000 ton (1904) öfverskjuter den sammanlagda impor- ten för städerna Luleå, Umeå, Örnsköldsvik, Sundsvall, Hudiksvall och Sö- derhamn. Äfven om man vill räkna med att importen af spannmål förmales i dessa städer och därifrån sändes inåt landet såsom mjöl, är detta långt ifrån att förklara den stora differensen, i synnerhet som den kvantitet im- porterad spannmål som för detta ändamål kunde bli öfver (nämligen hela importkvantiteten med afdrag af den från hamnstäderna på järnväg trans- porterade spannmålen) endast är omkr. 7,000 ton. Om man tar hänsyn ' Efter 1904 års godsslagsstatistik tab. i a.