Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Järnvägarnas betydelse för landtbruket - Järnvägarnas betydelse för boskapsskötseln och mejerihandteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
till dels spannmålens kvantiletsminskning vid förmalning, dels att själfva
hamnstäderna konsmnera en del af den sjöledes ankomna varan (som då
ej figurerar i
järnvägsstatistiken) förefaller det som om närmare hälften af
svenska spannmålsprodukter fördes sjöledes till Norrland. ^
Inom Norrland — d. v. s. från hamnstäderna — äger sedan visserligen
rum en ansenlig transport af mjöl och spannmål, men naturligtvis ej på
lika långa afstånd. Det faktum kvarstår att järnvägarna ej lyckats skapa
den förbindelse mellan Norrland och Sveriges äldre kulturbygder, som man
haft skäl att vänta och som skulle ha varit af mycket stor betydelse.
Det är emellertid tydligt, att järnvägarna äfven i
Sverige utöfvat den
prisutjämnande verksamhet, som utgör en af de moderna kommunikations-
medlens viktigaste uppgifter på lifsmedelsproduktionens område. Marke-
gångstaxorna och det öfriga prisstatistiska materialet äro alltför ohand-
terliga för att tillåta en statistisk framställning häraf, men förhållandet
vitsordades från elfva län i svaren till tuUkomitén 1882.- Det har också
anmärkts att järnvägarna sannolikt omöjliggjort en upprepning af 1866
—67 års hungersnöd i Norrland;^ och säkert skulle de åtgärder som vid-
togos vid den senaste missväxten i
Lappland ha varit omöjliga utan Norra
stambanan.
Det svenska jordbrukets utveckling sedan början af 1870-talet beteck-
nas emellertid af att tyngdpunkten förflyttas från spannmålsodlingen till
fodervåxtodling, boskapsskötsel och mejeridrift, och härtill kunna järnvägarna
anses ha bidragit i
hög grad. Orsakerna härtill äro redan antydda, och
äfven dragarnas tillbakaträdande betydelse till förmån för mjölkboskapen
verkar i samma riktning. För matvaror är ju snabbhet i
transporten full-
ständigt oumbärlig, och dessutom fordras anordningar för varornas bibe-
hållande, som äldre kommunikationsmedel ej kunde genomföra. Stats-
banorna införde också 1879 särskilda matvaruvagnar med kylanordning och
ha f. n. 217 vagnar af detta slag;^ på de sista åren äro dessutom införda
ett par särskilda matvarutåg (i st. f. det något äldre s. k. smörtåget). Re-
sultatet har också visat sig i ett afsättningsområde för matvaror, som utan
järnvägar skulle varit alldeles otänkbart; så är medeltransportlängden för
kött på statsbanorna (1904) 412 km i
egentrafik och 353 km i samtrafik
för ost resp. 539 och 505 km samt för smör resp. 328 och 177 km. Äfven
i detta fall är emellertid Norrland påfallande illa försedt med lifsmedel från
det öfriga Sverige, i det att banorna norr om Storvik från öfriga svenska
banor ej ta emot mer än 350 ton kött som vagnslastgods,
^
och smör alls
ej förekommer såsom vagnslastgods på de norrländska banorna. I stället
finner man, att Norge öfver Storlien är leverantör af mer än tre femtedelar
’
Importsiffror efter F 1904 tab. 13.
’
TuUkomiténs betänkande I (1882) 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
