123 af del kött som anländer till norrländska statsbanestalioner (1,550 ton af 2,500). I stället är det påfallande att nästan allt smör som transporteras i fulla vagnslaster på statsbanorna synes vara exportsmör; del går nämligen nästan helt och hållet (6,265 ton af 6,516) till Göteborg äfvensom till Malmö och Helsingborg för öfvergång till främmande trafikled, d. v. s. förmodligen ångfärja. Det vill häraf synas som om statsbanorna ej i så stor utsträckning som man skulle väntat lyckats förmedla förbindelsen mellan svenska lifsmedels- producenter och svenska konsumenter — vare sig felet ligger pä järnvä- garnas eller på producenternas sida — och särskildl anmärkningsvärd är äfven på detta område bristen på förbindelse mellan Norrlands och det öfriga Sveriges näringslif. Under loppet af sista året ha emellertid stats- banorna infört ett särskildt genomgående matvarutåg ända upp till Norr- botten, och det skall bli af stort intresse att i sinom tid erfara verkningarna af denna säkert mycket välbetänkta trafikanordning. Det är med afseende på mejerihandteringen som järnvägarnas inverkan — direkt och framför allt indirekt — visar sig tydligast. Mejeridriftens kon- centration i andels- och uppköpsmejerier förutsätter goda kommunikationer, och detsamma är fallet med dess produkter i ännu högre grad än beträf- fande kött. Det gäller om alla matvaror, att deras afsättning i en alldeles särskild grad beror af järnvägarna just därför att dessa befordra befolkningsagglo- merationen, d. v. s. skapa konsumtionscentra. Boskapsskötselns förbättring tillhör framför allt trakter med afsättning på större städer, och järnvägarna ha möjliggjort en rationell mejeridrift, där mejeriprodukter förr tillverkades endast för husbehof och där endast hvad som mot afsikten blifvit öfver sändes med bud till staden. Nu har ej blott uppstått en ansenlig export af mejeriprodukter, utan äfven en så stark ökning af efterfrågan på smör i de inhemska konsumtionscentra, att exportkvantiteterna som följd däraf på sina ställen minskats.^ De lifsmedel hvilkas produktion framför allt blifvit upp- drifven genom efterfrågan från de stora konsumtionscentra äro dock ej förädlade mejeriprodukter utan oskummad mjölk och grädde, hvilkas medeltransport- längd naturligtvis är ganska kort (43 resp. 35 km på statsbanorna). Följden häraf har i en hel rad län under sista femårsperioden (1901 —1905) blifvit att dels smörproduktionen minskats, dels äfven kvantiteterna invägd mjölk vid mejerierna minskats, det senare emedan mjölken säljes direkt för konsumtion. Så har Stockholms inverkan visat sig i Stockholms, Upsala och Söderman- lands län, Göteborgs inverkan i Älfsborgs och Skaraborgs län, Örebro stads inverkan i Örebro län och de olika industrisamhällenas inverkan i Öster- götlands, Jönköpings, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län. Endast den från mejerierna direkt försålda mjölken — om mjölk försåld ' Exempel härpå äro Upsala och Södermanlands län under sista femårsperioden (Lilj- HAGEN 3, 5, jfr 61). I sin näst sista femårsberättelse meddelar Liljhagbn mindre bidrag till mejerihandteringens historia äfven för tidigare delar af 1800-talet (Några meddelanden rö- rande den svenska mejerihandteringen åren 1800—1900 etc., Medd. från K. Landtbruksstyr. 77 = n.o 10 för 1901, Sthlm 1901).