132 Det är icke lönt att fortsätta denna uppräkning. I flera städer möter man samma förhållande som utförligt skildrats beträffande järnvägssock- narna, nämligen en starkare uppgång under förhoppningen på banan och under dess anläggningstid än efter dess öppnande; så var utvecklingen i Södertälje och Falköping i förhållande till Västra stambanan, Varberg i förhållande till Västkustbanan och möjligen Eskilstuna i förhållande till Oxelösundsbanan. Slutligen bör nämnas, att järnvägen utan tvifvel har en särskild för- tjänst om de jämförelsevis fåtaliga historiska stadssamhällen, som sakna alla slag af vattenkommunikationer och som därför stått nästan utan ut- vecklingsmöjligheter före järnvägarnas tid. Tydligast torde detta ha visat sig beträffande Falköping, som står främst i folkökning bland alla icke norr- ländska städer inom den grupp, som ägde mindre än 1,000 invånare 1855. I denna redogörelse för järnvägarnas inflytande på städernas utveckling har nästan ingen uppmärksamhet ägnats åt Stockholm och Göteborg på grund af omöjligheten att i sådana fall som dessa särskilja de olika fakto- rernas inverkan. Beträffande omflyttningen borde dock järnvägens inverkan äfven i detta fall kunna utrönas, om det existerande materialet vore offent- liggjordt och bearbetadt. Det är mycket sannolikt, ehuru nu omöjligt att bevisa, att just inflyttningen till städerna förändrat karaktär under de nya kommunikationsmedlens inverkan, att inflyttningen till Stockholm numera sker direkt från en mycket större del af landet än förut och att öfver- hufvud taget de stora städernas dragningskraft genom järnvägarna vuxit mera än de mindre städernas. Detta måste dock för närvarande betraktas såsom ett antagande snarare än som ett påstående. Dessa kortfattade antydningar synas vara ungefärligen hvad man med någon större säkerhet kan säga om järnvägarnas inverkan på städernas ut- veckling i Sverige.^ ' Ett af de få mig bekanta försöken att vetenskapligt konstatera järnvägarnas inverkan pä städernas utveckling är framställningen i H. Schwabes uppsats Statistik des deiitschen Städtewesens (Jahrb. f. Nat. ök. u. St. VII, 1866, 25—30). Hans metod är att jämföra hvarje stads folkökning å ena sidan för tiden efter öppnandet af dess första järnväg och å andra sidan för en lika lång tid före järnvägens öppnande. Han anser sig då kunna dra den slut- satsen ur sitt matei-ial, att endast de stora städerna alltid gj'nnas af järnvägar, medan de medelstora och små försvagas om de ej ha industriell karaktär. Rent metodiskt är emellertid denna undersökning j^tterst bristfällig, framför allt emedan den ej alls indrar i jämförelsen orter som ej ha järnvägsförbindelse; och härmed nära besläk- tad är underlåtenheten att alls undersöka om den tendens till relativ uppgång för de stora städerna, som han tillskrifver järnvägarna, icke existerade redan före tillkomsten af den nya faktorn. I sakligt hänseende S5'nas resultaten åtminstone hvad Sverige angår tillräckligt vederlagda af stationssamhällenas historia.