Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hängde visst sin öfverrock derute i farstun,
han dröjde så länge.
Ändtligen öppnades dörren. Hon kunde icke resa
sig, hon bara såg på honom.
Han kom fram ock satte sig bredvid henne.
»Söta barn», sade han, »lugna er nu. Det är ju
inte så farligt, det här skall väl reda sig. Ni skall
veta, att allting reder sig här i världen, bara man har
litet tålamod.»
Åh, &å det smakade att höra hans röst. Der var
ju en människa, som talade till henne, och hon hade
nyss trott, att det inte fanns några människor kvar i
världen, mer än hon själf och den der kvinnan.
Men hon såg ännu stelt på honom.
»Bed mig inte om någonting», sade hon med
darrande läppar utan att röra sig. »Bed mig inte — jag
kan inte. Jag vet att jag borde, men jag kan inte.
Låt mig slippa se — låt mig slippa höra — bed mig
inte.» Det kom stötvis med skälfvande läppar.
»Jag skall inte bedja er om en enda smul», sade
han med ett litet leende och fuktiga ögon. »Var
nu litet förståndig, fröken Eva, jag är ju här för att
hjälpa er.»
»Förmana mig inte», sade hon sakta och lika stelt.
»Gör inte det–jag kan inte.»
»Nej, stackars barn, jag tänker visst inte förmana
er. Hvar finns hon?»
Eva gjorde en omärklig rörelse på hufvudet mot
sängkammaren.
»Då är det nog bäst att jag går in. Vi måste ha
henne härifrån.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
