Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Än morbror Sixten då?»
»Jag skall ta’ vara på Louise; spring och roa dig
nu, lilla askunge, och tänk inte på oss», en tillåtelse,
hvaraf Marianne ögonblickligen begagnade sig.
Medan de öfriga gästerna inskeppade sig i båtarne,
gingo de båda syskonen arm i arm uppför sandgången
till huset Nere vid stallbyggnaderna sågo de att kusken
just drog ut den lilla gula flätvagnen.
»Låt mig tala vid henne först, Sixten», sade
gref-vinnan. »Kanske att jag kan öfvertala henne att stanna
kvar.» Hon släppte hans arm och gick in. Han tände
en cigarr och promenerade långsamt fram och tillbaka
på terrassen.
När hon öppnade dörren till matsalen, märkte hon
genast Eva, som stod framme vid fönstret och såg ut
Hon hade sin enkla brunrandiga sitsklädning. Hennes
hatt och kappa lågo på stolen bredvid henne. Det var
något i den ensamma gestalten i det stora tomma
rummet, som tilltalade grefvinnan på ett särskildt sätt.
»Kunde ni verkligen tänka på att resa er väg utan
att träffa mig?» sade hon vänligt förebrående, i det hon
gick fram till Eva.
»Förlåt mig», sade Eva och vände sig om, »jag
trodde inte det skulle vara möjligt att få se grefvinnan,
men det var inte otacksamhet Ack nej. Jag skall
aldrig glömma hur god ni varit mot mig.»
»Kom in litet i salongen, min snälla fröken Wall»,
sade grefvinnan, i det hon tog Eva om lifvet och drog
% henne in. »Hvarför vill ni inte stanna här i afton?»
»Nej, det kan jag inte. Jag kom hit bara för att
inte strandsätta fröken Marianne. Jag skall genast fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
