Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Karlevistenen af Sven Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Karlevistenen.
IS
att fältet, förr äng, då var åker. Stenen kunde Hilfeling med
möda upptäcka, enär den hade blifvit »kullkastad och
ned-myllad, för att icke vara oxarna till hinder i plöjningen».
Genom Hilfelings försorg blef den åter uppstäld. Om grafhögarna
nämner Hilfeling- ingenting; då han annars hade öppet öga för
alla slag af fornminnen, kan man derför förmoda, att de på hans
tid varit till större delen raserade. En rest var emellertid qvar
af den ene af dem ännu i början af detta århundrade. Ahlqvist
omtalar nämligen i Ölands Historia och Beskrifning, första bandet
(tryckt 1822), att Karlevistenen var uppstäld »i kanten af en
rund ättehög af 20 alnars diameter med fotkedja». Större delen
af denna hög var dock enligt Ahlqvist uppbruten till åker.*)
När den lilla hög, på hvilken stenen nu är rest, blef anordnad,
har det icke varit möjligt utforska.
Den förste som försökt en tolkning af Karlevistenens
inskrift är Peringsköld**), som begagnat Hadorphs då ännu icke
utgifna teckning. I öfverensstämmelse med sin tids öfverdrifna
föreställningar om runstenarnas ålder sätter Peringsköld
inskriften till omkring 45g och menar att stenen blifvit rest öfver en
dansk, som varit lydkonung under Ottar Wendilkråka.
Brocman, som sjelf undersökt Karlevistenen tillsammans
med Langebek och åberopar honom, gjorde deremot inskriften
mycket yngre och hänförde den till slutet af 11 :e århundradet
samt ansåg det för sannolikt att stenen utgjorde ett minne af
en härfärd, som danske konungen Erik Ejegocl företog- till Öland
1097. Den tolkning som 1700-talets lärde gaf af inskriften var
emellertid nästan helt origtig. De flesta runorna voro visserligen
rätt återgifna, men vid tolkningen begick man det felet, att man
läste större delen af inskriften i bakvänd ordning.
Uppslag-et till en rigtig uppfattning af inskriften gaf den
kringvandrande danske antiqvarien M. F. Arendt. På sina van-
*) Sjöborg omtalar i Samlingar för Nordens Fornälskare, II, sid. 124, att ett
s. k. skålformigt spänne af brons skall vara funnet i den grafhög, vid livilken
Karlevistenen varit rest. Tyvärr nämner Sjöborg hvarken vid kvilket tillfälle detta smycke
fans, icke heller hvar han sett det.
**) Ättartal, sid. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
